Enkät 1: Vilka tillbehör har du?

Jag älskar ju tillbehör, så låt oss fortsätta på detta spår ett tag till i en serie enkäter. Den första frågan är är vilka tillbehör har ni? Det är lite svårt att bestämma vad som är tillbehör och vad som är en ”original”del. I mitt fall är ju till exempel stickledaren inbyggd och snarare en del av maskinen än ett tillbehör. Eller spetssläden som i mitt fall också är en orginaldel som kommer med maskinen.

Men jag tänkte så här, saker som behövs för att sticka slätstickning; släde, hålkort, elektronikboxar måste väl ändå anses vara maskindelar, resten är extrautrustning.

När det gäller elektroniska maskiner är jag ute på hal is, jag vet inte vilka delar som är fundamentala och vad som kan sägas vara extrautrustning. Men jag utgår ifrån att maskinen kan användas även utan tex. DAK-program. Och Passap maskiner, vet jag ingeting om, men där sitter väl resår och huvudbädd ihop? Har dom andra fiffiga tillbehör? Har jag glömt något på min lista? Skriv i så fall en kommentar och berätta.

Den första strumpan

Mina rötter är i den norrbottniska bondekulturen, där var det förr livsviktigt att vara självförsörjande på varma yllestrumpor. Jag tror att min fixa ide om att jag måste lära mig sticka strumpor grundar sig i det socialarvet, snarare än i ett stort behov av strumpor. Arvet kommer primärt från min mamma, att producera tillräckligt med strumpor var viktigt för henne. Strumporna skulle vara stickade i 100 % ull, 2-trådigt otvättad Morjärvsgarn. Absolut ingen syntetinblandning, visserligen blev strumporna hållbarare av detta men dom blev inte lika varma, och det var värmen som var viktigast. När hon på gamla dar äntligen blev mormor, var ett av hennes stora bekymmer att hon inte längre kunde sticka strumpor till som små barnbarnen (en typisk mormorssyssla). Nu var det ju inte något reellt problem, behovet av yllestrumpor är inte så stort hos små barn som växer upp med vintrar som mestadels består av spöregn och +10°C.

Nog av filosoferande och över till stickning: Nu är den första strumpan förfärdigad på maskinen. I 100 % ull. Jag använde mitt Kool-Aid färgade garn, och det var riktigt snyggt till strumpor. Jag följde beskrivningen från den utomordentliga länk om en rundstickad strumpa som Maria tipsat om, den innehåller små filmsnuttar som illustration. Nina har en svensk beskrivning på en liknande strumpa på sin hemsida. Mina egentillverkade vikter visade sig vara mycket användbara vid strumpstickning. Damen i filmen verkar bara använda vänsterhanden till att hålla ner stickningen, men det fixar inte jag. Jag behöver vikter, massor med vikter.

Egentligen är strumpstickning på maskinen lite för pilligt och omständligt för min smak, och jag är inte helt övertygad om att detta kommer att bli min favoritstickning. Men vem vet, med mer övning får jag kanske snurr på strumptillverkningen och börjar kanske rent av gilla det. Jag är i varjefall mycket nöjd med min första strumpa. Nu gäller det bara att göra en till, lika dan…..

Surtanten surar

Nu börjar jag verkligen tappa lusten för byten, för jag verkar ha dragit en nitlott igen, inget Garn och Te paket i sikte (deadline var den 23/11). Jag vet att de flesta är fullt upp med jobb, familj och livet i allmänhet, men det borde man ha i åtanke när man anmäler sig till ett byte och inse att det inte bara handlar om att få paket, man måste skicka ett också. Och varför har just bytes-paket en sådan förmåga att försvinna i posten när nästan all annan post kommer fram?
Även om paketet kommer till slut så förtas mycket med glädjen i byten när man måste vänta, vänta och vänta, och tjata och gnälla.

Just nu ångrar jag verkligen att jag anmälde mig till nästa Hemlis-bytet. Men innerst-inne är jag en stor optimist (även om det verkar otroligt) med kort minne (mycket mera troligt), och jag hoppas verkligen på att jag fått en Hemliskompis som fullföljer sina åtaganden, då återställs nog min tilltro till medmänniskorna (eller snarare bytesdeltagare).

Ho, ho ja, ja, alla tänker bara på sig, det är bara jag som tänker på mig…….

Surtantens maskinstickning 1 år

Tiden flyr, tiden flyr, denna blogg är redan 1 år gammal. Vet inte vad genomsnittsåldern på bloggar egentligen är. Men ett år känns som en ansenlig ålder i bloggvärlden.

Hörde för en tid sedan om bloggare som hade 1.5 miljoner besökare i veckan… Jag tycker det är fantastiskt att jag ibland har upp till 150 besökare på en vecka.

För mig som ”bara” går hemma och skrotar, och inte alltid orkar med så mycket mer, är denna blogg ett litet fönster ut mot världen, särskilt maskinstickningsvärlden. Trots att det finns flera maskinstickare i Göteborgsområdet tror jag aldrig jag träffat en maskinstickare In Real Life. (Och inte har jag möjlighet att delta i helgens stickträff på Grötö, även om jag kanske kunde ha orkat denna gång.) Mina Real Life kompisar stickar inte, varken på maskin eller för hand. Vilket har sina fördelar, för då mottar dom tacksamt stickade alster (och blir vederbörligt imponerade). Men det gör också att det är extra roligt med cyber-stickompisar, och jag hoppas ni stannar kvar (och lämnar kommentarer då och då)

Men "tvåvägskommunikation" är ju roligast, det är därför med stor glädje jag läser era och andras stickbloggar, och om det finns det fler ”maskinister” men bloggar, eller bloggare med stickmaskiner som jag missat i min blogglista? Tipsa mig genom kommentarer eller mail (se min profil).

TACK kära besökare!

Diverse överföringsverktyg

Även om ingen av er verkar ha den underliga mojängen i föregående inlägg, så hade ni bra koll på vad den skulle användas till. Det är en Shadow Lace Transfer Tool och kallas tydligen för ”jaws” precis som Nina sade. Den skall mycket riktigt användas till att flytta maskor mellan resår och huvudbädd. Jag har inte testat att sticka shadow lace, bara testat att flytta maskor. Det går faktiskt ganska bra, men jag behöver öva lite till för att känna mig lite tryggare (överföringssläden är oändligt mycket enklare). Jag försökte även flytta ”åt andra hållet” från huvudbädden till resårbädden, och det gick ganska bra men med en del tappade maskor. Om man övar på att använda den kan detta vara en ”bra att ha sak”. Jag är jätteglad att jag fick med den på köpet, för jag skulle nog inte köpa en. Nypris i säljannonserna jag sett ligger runt $65 (hiskelig summa). Om jag förstår saken rätt är detta ett Studio/Silver Reed tillbehör, men verkar funka på Brother också, i varjefall någorlunda i min snabbtest.

”April” undrade vad hon skulle använda till att flytta maskor. Skall man flytta många maskor på huvudbädden kan det vara mest praktiskt att använda en vändkam/Garter bar. Den skall ju egentligen användas för att vända på stickningen, om man vill ha räta varv i slätstickningen. Men den kan också användas till att öka och minska maskor. Här är en liten gratissnutt på en film man kan köpa om Garter bars. Men denna lilla snutt beskriver bra, hur man gör ökningar (minskningarna kan man räkna ut själv). På You Tube finns många filmer om hur man använder Garter bars. En Garter bar fick jag också med på köpet då jag köpte maskinen. Det är jag jätte glad för, det är en typisk ”bra att ha” sak, men troligen ingenting jag skulle köpa, för jag använder den inte särskilt ofta. Man kan även göra sin egen, även om jag tvivlar lite på kvaliten.

Då det gäller överföringsverktyg finns ju den med 7 varierbara nålar som är väldigt bra. Jag har också köpt ett överföringsverktyg men 10/12 nålar. Men kvalitén var usel och en nål gick sönder ganska snabbt. Jag tycker att överföringsverktyg med många nålar är tröga och bökiga att använda, det är enklare att använda 3:an. Det beror kanske mest på att jag är ovan att använda dom eftersom jag är för lat för att göra modeller med för mycket maskförflyttande, även om jag är förtjust i figurformade kläder och har haft stora planer på att göra ”inprovningar”.

Vet ni vad detta är?

Nej, detta är ingen efterlysning egentligen, för jag vet vad det är, det står nämligen på kartongen. Nej jag frågar för jag är nyfiken på hur känd, spridd och använd denna pryl är. Jag fick med denna då jag köpte min begagnade maskin (5 år sedan), och jag plockade upp den idag för första gången (för fotografering). Jag sätter en femma på att den tidigare ägaren/ägarna aldrig använt den överhuvudtaget, troligen inte ens tagit upp den ur kartongen. Hålkort och instruktioner är ännu inplastade.

Jag har bara sett denna grej omnämnas (mycket kort) två gånger i maskinstickningsböcker. Googlar jag på den, får jag i och för sig ganska många träffar, men det verkar bara vara säljannonser. Så jag får intrycket att detta inte är någon betydande pryl i maskinstickningsvärlden.

Vad är det då? Ja det talar jag inte om nu, jag hoppas få in ett antal svar på vad det är, (rena gissningar och kvalificerade kommentarer är lika välkomna). Kort sagt hur många vet vad det är? Hur många har en? Och hur många använder den? Vad är era erfarenheter av den?

Återkommer senare när jag har hunnit testa den.

Första julklappen fixad

Så var den klar, julklappströjan. Storleken blev stor, men, men hon växer ju flickebarnet, så någongång bli den säkert lagom. Dessutom är den inte tvättad, det överlåter jag till mottagaren, för det får nog bli handtvätt på denna tröja. Jag är inte säker på att dom två garnerna krymper på samma sätt. Det svarta är shetlandsull med 25% silke, och det röda är 1-trådigt ullgarn.

Tröjan blev helt OK och jag är nöjd. Två mönsterfel kunde jag inte undvika, men jag har övertygat mig själv om att dom inte syns. Kan ni hitta dom?

Och tänk jag fixade allt rattande mellan olika maskspänningar. Jag kanske skall börja en ny trend ”göra rätt med en gång”. Nej usch, så skall jag inte säga detta är att utmana ”Murphy” alldeles för mycket.

När jag linkade fast halsringningen, vände jag på stickningen så att kedjesömmen kom på rätsidan. Snyggt tycker jag.

Det som är kvar nu är att sy i min ”lapp”, dels för att hon skall påminnas om vem som gjort den och för det andra så är det lättare att avgöra vad som är fram och bak då det sitter en lapp i nacken. Innan jag paketerar skapelsen bör jag kanske få bort allt damm som kom på tröjan då jag lade den på sovrumsgolvet för fotografering. (Klant).

Apropå damm, tacka vet jag att sticka med vitt och grått garn. Fy vad det ser ut runt maskinen. Och jag tror inte alls att detta garn dammar mer än vanligt, det är bara det svarta dammet syns så tydligt. Nu är det dags att städa maskinen, sedan vidare mot nya djärva mål.