fredag, november 28, 2008

En hyllning till överföringssläden


Jag måste säga att jag tycker att överföringssläden är en suverän uppfinning. Just nu håller jag på med en tröja med nästan 200 maskor. Börjar med 1/1 resår som stickas lagom långt, stickar ett varv något lösare, skjuter fram huvudbäddens alla nålar, plockar fram överföringsslädern... ritch..... ett drag med släden och alla maskor är på huvudbädden. Underbart!! I jämförelse med att sitta och plocka över 100 maskor manuellt, jag får ont i axlarna bara jag tänker tanken.


Det är klart att det inte alltid är så lätt, om man gör en 2/2 resår så får man dra två gånger, och det är ju lite knöligare och tar dubbelt så lång tid.... Och visst ibland måste överföringsnålen fram för att fixa till dåliga överföringar men tänk i allafall, om man får över 80 % automatiskt så är det bara 20 manuella maskor kvar. Nu senast hade jag perfekt garn och maskstorlek för det fungerade till 100%.

När jag köpte släden tyckte försäljaren att en överföringssläde egentligen var ganska onödig, eftersom maskinstickning ändå gick så fort så kunde man gott ägna lite tid till manuella överföringar. Men ville jag slänga bort 750 kr så viss fick jag göra det... Tja hon var nog mer en ärrad maskinstickerska än en slipad försäljare.

Vad tycker ni? Avge er åsikt i veckans fråga till höger.

måndag, november 24, 2008

Fortsättning på Komikoftan




Det här börjarde ju bra, tack för kommentarerna.


Jag vill ju vara lite matnytting så här kommer hålkortet för mönstret. Jag hoppas att jag inte gör intrång på någons copyright. Mönstret är hämtat från boken Mostly Mittens, traditional knitting patterns from Russias Komi People av Charlene Schurch. En mycket bra bok om man gillar denna typ av mönster.

söndag, november 23, 2008

Min Komikofta


En av mina favoritstickböcker har länge varit Uuve Snidares "Fiskartröjor". Jag har länge försökt få tag i den på Tradera, men trots att jag bjuder betydligt mer än jag egentligen vill, blir jag alltid överbjuden. Det är främst den ryska tröjan som jag är förälskad i, så i höstas lyckades jag få tag i en bok med ryska vantmönster (Mostly Mittens), en bok full av ryska mönster, helt underbart. En del av dem är 24 m rapporter, efter en hel den vånda valde jag ett mönster och stickade min Ryska Komikofta. Den skulle vara stor och varm hade jag bestämt, och det blev den. Jag virkade ihop den från rätsidan för att få en röd söm. Nyligen hade jag inhandlat 8 stora renhornsknappar som passade perfekt. Jag har räknat in en hel del krympmån i tvätten, nu blir det spännande att se hur mycket den egentligen krymper.

Men varför är montering, band och knapphål så oändligt trist??? Man kan tycka att det vore det roligaste att färdigställa projekten, men det är det inte.