söndag, december 07, 2008

Klåfingriga ungar

Suck, klåfingriga ungar….igår skulle jag färdigställa 1/1 resår halskanten till tröjan och sätter mig och stickar. Jag min klant noterar bara att det är ovanligt lättstickat men funderar inte mer på det När jag är klar och skall ändra maskstorleken (till 6) inför överföringen upptäcker jag att den (på huvudbädden) är ställd på 7.. istället för 4. ,vem har varit här och fingrat? Barnen är väl informerade och indoktrinerade att dom inte får röra maskinen när en stickning är igång så dom borde inte göra något (tror jag). Sonen säger senare att det är hans kompis som fingrat på stickmaskinen. Ja, ja det är bara att börja om och det är ju tur att det bara var halskanten. Men nu skall jag göra som Tessa Lorant skriver i sin bok Hand and Machine Knitting, jag skall alltid ha maskinen väl övertäckt när jag inte stickar för att minska risken att nyfikna fingrar (barn eller vuxnas) är där och pillar…
Min första reaktion när jag öppnade ”The Batsford Book of Hand and Machine Knitting” var att detta var en urtrist bok som inte innehöll någon matnyttigt alls, men den är på sitt sätt ingen tokig bok. Den innehåller en hel del kunskap och erfarenheter runt stickning, om garner och fibrer (och färgning), nu vet jag varför jag fick så mycket hål i min Alpacka sjal. Jag hade ”slö” skarvat garnet genom att göra en knut, men den glider upp på det glatta alpackagarnet. Hon har funderingar om var man bäst ställer sin stickmaskinen (inte i köket).
Men trots allt är den en lite trist och inte särskilt lättläst bok och det mesta om t.ex. montering och maskprov finns bättre beskrivet på annat håll. Så jag tycker nog att det finns bättre maskinstickningsböcker att köpa, men ”Tessa” får trots allt stå kvar i bokhyllan ett tag till för några kloka saker förmedlade hon.

3 kommentarer:

Nina sa...

Det behövs inga barn för att fixa till sådana där missöden. Har gjort det alldeles själv. Stickade resåren på ett bakstycke till en kofta och glömde sedan ändra maskstorlek. Blev rätt mycket mindre än vad som var tänkt.Jag upptäckte inte heller något förrän bakstycket var klart. Som tur var hade jag inte stickat framstyckena så de fick bli till i samma maskstorlek. Däremot stickade jag ärmarna med rätt maskstorlek. Det syns faktiskt på mönstret om man tittar noga. Större mönster på ärmarna.

Surtanten sa...

Två saker gladde mig mycket med din kommentar. Andra klantar sig också. Jag blev så irriterad på dessa klåfingriga ungar av den enkla anledningen att jag klantar mig ofta själv, så jag behöver inte hjälp av andra för fler misstag. Men det som gladde mig mest var att du inte repade upp bakstycket. Jag tycker ibland att jag är för slö och slarvig som inte stickar om delar med misstag. Min Komikofta har tex en jättemiss i mönstert på framstycket, men det upptäckde jag inte för än det var klart och avmaskat. (Syns inte på bilder efterson jag dolde det genom att lägga över ärmarna). Jag övervägde att sticka om hela framstycket, men det ides jag inte.

Nina sa...

Nej, repa upp är inte min melodi! Jag är alldeles för lat för det. Jag är definitivt ingen perfektionist.Och jag kunde ju använda koftan även om den blev någon decimeter kortare än planerat. :-)

Men just nu bråkar min maskin och gör så stora stickfel i mönstret att jag inte kommit längre än till ärmarna i tröjan jag börjat på. När jag (på något sätt)får ordning på mönsterstickningen kommer jag att sticka om den ärmen som har störst och mest synliga fel. Inte repa upp. Den ärm som har mindre fel tänker jag använda!