måndag, januari 26, 2009

Jag har tagit mig vatten över huvudet


Äntligen börjar krafterna återvända, och jag har börjat jobba med shetlandströjan, som skulle vara en 50-års present.
En sak som jag tycker är otroligt snyggt på shetlandströjor är ”shading”, när färgerna sakta övergår i varandra, både på bakgrunden och på mönstret och det var så jag hade tänkt att denna tröja skulle bli.
Men detta var ju inte särskilt väl genomtänkt visade sig, det är inte så lätt att genomföra på stickmaskinen. För det första så måste jag alltid byta färg på samma sida, och alltså alltid ha jämt antal varv av en färg. Det flesta shetlandsmönster i min bok verkar vara i udda antal varv, alltså får jag det inte färgfälten helt symetriska runt mönstret, men det får man försöka trolla bort. För det andra så har jag bara en 4-färgsväxlare. I min enfald hade jag tänkt mig att använda 6 färger (3 till botten och 3 till mönstret) och alltså byta på garnmasten. Men jag insåg snabbt att detta skulle bli allt för besvärligt. Så jag måste hålla mig till max fyra färger, 1 bottenfärg och 3 mönsterfärger (eller tvärt om). Nu har jag producerat ett antal provlappar i tre olika mönster och många olika färgkompositioner (inte hade jag trott att jag måste göra så många). Garnet är tunt 14/2 så jag använder 2 trådar, och jag har även experimenterat med att ”blanda” två nyanser för att få en lätt melering.
Men detta är alldeles för svårt för mig, det blir inte bra. Visst är flera av proverna ganska bra men ingen blir riktigt som jag tänkt mig. Visserligen vet jag med mig att jag fullständigt saknar konstnärliga talanger, men jag trodde ändå inte att det skulle vara så här svårt med färgkomposition.
Jag får inse min begränsning och välja ut något av proverna som är OK, även om det inte blir som jag föreställt mig från början. Jag börjar inse att detta är mitt svåraste projekt hittills, men när tröjan till slut är klar kommer jag säkert att vara nöjd hur den än ser ut, bara av det faktum att den är klar.
Slutligen ett annat tröttsamt moment är att jag troligen kommer att måsta repa upp alla provlapparna (och sortera upp alla garnblandningar) för att garnet i de utvalda färgerna skall räcka till. Ytterligare en anledning att vara lycklig när denna tröja slutligen blir klar.

lördag, januari 24, 2009

Mera garn


Till den numera så omtalade 50-års tröjan köpte jag Hifa tynt kamgarn (14/2), i rosa och lila nyanser. På bilden ser ni även lite Mora redgarn (20/2) som jag hade. Hifa garnet beställde jag från http://www.brittsbutik.se/, jag har inte gjort någon ordentlig prisjämförelse så jag kan inte uttala mig om priset (750 kr/kg) är det bästa, men frakten är i alla fall bara 19 kr, däremot var leveranstiden på just Hifa garnet lång då hon inte har det i lager.
Hifa garnet finns i en massa olika nyanser och det verkar vara ett riktigt trevligt garn, mjukt och härligt. Det skulle kunna bli ett nytt favortigarn om det inte vore för priset. Jag är väl snål, men när man kan köpa ett sådant underbart lammullsgarn för 398 kr/kg från Ankis design så blir man lite priskänslig och 750 kr/kg känns mastigt. Men Hifagarnets stora fördel är antalet färger (83 st), och där ligger Anki i lä.
Men jag måste också slå ett slag för Borgs vävgarnen, bra priser, snabb leverans och gratis frakt. Dom är ju inriktade på vävning och inte stickning, men några garnkvaliteter passar även stickning. Jag har använt Mora redgarn (20/2) och Brage ullgarn (7.5/2) (till filtade västar), samt deras silke och lingarner. Färgutbudet är ganska bra, och ullgarnet är bra och starkt men inte supermjukt (men det var ju som sagt avsett för vävning).
I och med det senaste garninköpet har jag utökat garnlagret ytterligare eftersom jag köpte ungefär dubbelt så mycket som jag kommer att behöva. Jag har en förteckning över mitt garnlager och när jag summerade ihop allt, blev jag smått chockad, totalt har jag över 30 kg garn, det blir många tröjor det. Många av garnerna har jag redan planerat vad det skall bli, men att förverkliga det hela går långsamt. Att köpa mer garn går däremot betydligt fortare.
Hoppsan jag ser att Ankis garn numera kostar 450 kr/kg, ja ja det gör ju prisskillnaden mindre...

tisdag, januari 20, 2009

Det kom ett paket från England.....


med en Hague linker, ja helt gratis var det ju inte, totalt kostade kalaset drygt 2100 kr och det är ju en slant, men om man räknar i golfklubbor så är det kanske inte är så farligt.
Men lite besviken blev jag, den ser verkligt gammal ut, betydligt äldre än jag hade förväntat mig. Men å andra sidan behövde jag ”bara” betala £40 i frakt mot £70 som sades först. Så det är väl som vanligt, det man vinner på gungorna förlorar man på karusellen. Och man skall väl inte förvänta sig att göra klipp, man får vara nöjd om man undviker dåliga affärer.
Dessutom så kom den kom inte ensam, den hade sällskap av en Brother intarsiasläde KA-8210 och 5 m hålkort. Allt är ju naturligtvis begagnat, ja inte hålkortsrullen förstås. Så i det stora hela kanske det inte är så blodigt. Jag köpte den från Undy Yarns, man kan hitta betydligt billigare ”linkrar” på e-bay, problemet är bara att de ”billiga” säljarna inte skeppar till Sverige.
Denna linker kostade £125 och är handjagad. Det skulle säkert vara bekvämare med en elektrisk, men å andra sidan hoppas jag att en handjagad skall hålla längre, jag skall i varje fall inte behöva drabbas av el-fel.
Nu gäller det bara att man klurar ut hur man gör och att den verkligen fungerar.
Och om den nu visar sig vara gudomlig och håller länge så är den nog värd pengarna.

fredag, januari 16, 2009

Skruttanten

Här har varit tyst ett tag, hälsan sviktar, jag ligger mest i sängen och funderar på att döpa om mig till Skrutt-tanten istället. Men å andra sidan är jag väldigt sur också, just nu. Men återkommer bara krafterna så återkommer hoppet också.
Stickmaskinen står orörd under sitt gröna skynke, och inte har hålkortet blivit testat som jag skrev om senast. På onsdag är 50-års födelsedagen, nu hade jag inte trott att tröjan skulle vara klar till dess, men jag trodde att den skulle vara påbörjad och att jag kunde skicka ett bild av ett bakstycke eller något sådant.
Egentligen skall min blogg handla maskinstickning och inte personliga utgjutelser, men just nu hade jag ett stort behov av självömkan, jag lovar att det inte skall hända så ofta.

fredag, januari 09, 2009

Jag erkänner min okunnighet


Jag trodde i min enfald att Fair Isle var det engelska namnet på Färöarna och har påstått i tidigare inlägg att jag skall sticka en Färö-tröja. Men nu har jag fått ordning på begreppen, Fair Isle är en liten ö mellan Shetlandsöarna och Orkneyöarna. Den räknas som en av Shetlandsöarna så det kommer alltså att bli en Shetlandströja. Just för ögonblicket kan jag inte ge någon utförlig utläggning om skillnaderna i sticktradition mellan Shetlandsöarna och Färöarna, utöver att Färöarna traditionellt inte är kända för färggranna mönster utan för underbara sjalar.
På engelska används ju även ordet Fair Isle som en generell beteckning på flerfärgsstickning utan att mönstren har något med Shetlandsöarna att göra, men det är en helt annan historia.
Hur går det då med Shetlandströja? Ja, jag har inte kommit längre än till ett klippt hålkort, nu skall jag göra några provlappar av det garn jag har hemma så jag får se om jag valt ett bra mönster.
Mönstret kommer för övrigt från boken The Complete Book of Traditional Fair Isle Knitting av Sheila McGregor (1981).

tisdag, januari 06, 2009

En stickad ringbrynja




Sonens ringbrynja är klar. Och den blev väl OK, men inte riktigt som jag tänkt mig.
För det första så var det inte så himla lätt att hitta stålgrått bomullsgarn/virkgarn. Jag borde kanske ha förutsett att grått inte är en vanlig färg på virkade dukar och gardiner. Jag tog dock det vår lilla handarbetsaffär på orten hade att erbjuda; Järbogarn Viol 12/3, ett ganska tunt merceriserat bomullsgarn. Vanlig slätstickning SP10 gav en lagom glest stickad brynja, avigsidan skall naturligtvis vara utåt för att det skall se ut som ringar.
Modellen är enkel, bålen består av två rektanglar 40x60 cm, hopsydda i axeln (båtringning), ärmen är halvlång och något avsmalnande. Garnåtgången var ca 120-130 g
Detta är dock en högteknologisk lättviktsbrynja, för den saknar helt tyngd och fall. Så tyvärr ser den inte så ”naturtrogen” ut, men sonen tycker den är bra, och detta var det bästa jag kunde åstadkomma.
Men jag tror att det skulle ha blivit bättre i ett tjockare och blankare garn med lite tyngd i. Kanske pärlgarn, eller något viskosgarn, eller möjligen lin? En gång köpte jag ett pärlgarn som hette DMC Petra #5 (avsett för virkning och stickning) men det fanns inte nu. Men för att den typen av garn skulle ha fungerat till en glesstickad ringbrynja hade det varit bra med en grovstickare.
Men en lätt stärkning kanske skulle göra susen.

lördag, januari 03, 2009

Tryckstång och KG-släde

I brist på andra händelser, tänkte jag berätta vad som hände mig förra våren, denna historia kanske kan hjälpa någon. Så här var det, jag skulle sticka ytterligare en tunn och luftig sjal med KG-släden (se exempel bland Stickverken). Visserligen hade det ibland krånglat, för KG-släden tappade ibland den högra kantmaskan och ibland införde den också egen spetsstickning genom att flytta maskor här och där. Men den här gången var det helt omöjligt, den tappade massor av maskor till synes slumpmässigt över hela bädden, och tråden gick av stup i kvarten, precis nere vid nålen. Min KG-släde är, som min stickmaskin, ganska gammal och nålborsten är väldigt spretig. Jag antog att alla problem berodde på denna borste, men tyvärr visade det sig nästan omöjligt att få tag i en ny borste, vad gör man då?
Jag läste på en hemsida (http://www.theknittingcloset.com/pd_gcarriage_needle.cfm) att tryckstången aldrig skall vara mer än ett år gammal då man använde KG-släden. Min var nog närmare två år gammal, även om den såg bra ut. Så i brist på andra idéer beställde jag en ny tryckstång och samtidigt beställde jag också ett nytt garnledarspröt. Det var nämligen ca 10-20 grader mindre lutning på det högra sprötet, jämfört med det vänstra (i viloläge).
Grejerna kom och jag bytte tryckstång. Om det inte varit för att den nya var grå och den gamla var vit så hade jag inte sett någon skillnad på den gamla och den nya. Men jag bytte i alla fall trots att den gamla såg bra ut. Garnsprötet bytte jag också och det såg ju mycket snyggare ut när båda lutade lika mycket i viloläge. Men spröten skall ju böja sig ungefär 180 grader under stickning så de 10-20 gradernas skillnad i viloläge borde inte inverka något på garnspänningen tyckte jag. Följaktligen jag trodde inte att dessa förändringar skulle hjälpa.
Men döm om min förvåning, när jag startade KG-släden gick den som en dröm, inte en tappad maska eller andra konstigheter på närmare 900 varv. Så om ni har en krånglande KG-släde, testa med att byta tryckstång. Om bytet av garnspröt hade betydelse vet jag inte men det skadar nog inte om dom är fräscha. Snart är det dax att skaffa en ny tryckstång igen och då skall jag byta även det vänstra garnsprötet så att jag har två likvärdiga, ifall det har betydelse.
Till sist, efter mycket krångel fick jag tillslut tag på en (nästan) ny nålborste, men den har jag inte testat ännu eftersom allt fungerat så bra.
Goda råd om stickmaskiner och KG-slädar hittar man här; http://www.theknittingcloset.com/cat_knitting_machine_help.cfm
och allra sist citerar jag punkt 11 av "Hints for using your G-carriage" (från länken ovan)
"When all else fails, turn your G-carriage off, have a tea break and start all over in the morning"

fredag, januari 02, 2009

Jag har en egen lable!!!!


Ni kanske sett ”lapparna” i nacken på några av mina plagg. Japp, jag har en egen lable, man är väl pretentiös.
Jag skaffade etiketterna för ett år sedan, det kanske är lite pretentiöst, men det ger ett proffsigt intryck tycker jag. Med hjälp av den lilla etiketten förvandlas ett "vanligt" hemstickat plagg till något exklusivt och väldigt personligt.
Det kan påminna mottagaren av stickade presenter om att detta är något som är stickat speciellt för dom, och inte en dussinvara från HM.
Dessutom, påminner den mottagarna av vart de skall rikta sin eviga tacksamhet…..
Det är ett marint band med mitt namn i guldglittrig text och ett ulligt får som logga. Jag funderade länge vad det skulle stå (detta var innan jag började med "Surtantens stickverk"). Först tänkte jag på något i stil med XX Design, men eftersom jag oftast lånar designen från tidningar och andra källor kändes det inte riktigt. Men längst ner står det Made in Kxxxxx. För det stämmer ju till hundra procent, det är ju jag som tillverkat plagget.
Om någon funderar på att skaffa band så är det bara att "googla" på "vävda band" eller "namnband" så hittar man flera firmor som tillhandahåller detta.
Slutligen för att försöka understryka proffsigheten brukar jag göra en papperspapp där jag skriver namnet på desigen/plagget (om den har något), storlek, garnkvalitet och tvättråd.
Säg vad gör man inte för att imponera.......