torsdag, februari 26, 2009

Välfylld pipeline

Den gemensamma nämnaren för de kommande stickprojekten är detta: Beta av mitt 37 kg´s garnlager. Det skall inte köpas mer garn på ett tag!!!! (hmm…..tror jag).

Jag har 8 hg bomull/lin garn som jag köpte för 6-7 år sedan, jag funderar på att sticka en sommartröja inspirerad från Drops.

Jag har också mitt UFO i silke som skall stickas om till en V-ringad tröja.

En ny kofta skulle jag kunna ha nytta av, en som är mindre varm är Komi-koftan. Den är underbar nu på vintern, men den är varm. Jag har en kon lammull/silke i brunbeige champinjonfärg som kanske passar. Varför inte något i denna stil från Drops igen.

Så har jag ett ”crepe-aktigt” garn i cashmere/silke som jag tänkte sticka en sjalkofta av, det fanns en modell i MKM Feb 2009 (en stor rektangel, med ärmar) som såg kul ut. Men då måste den modifieras, för den var stickad på tvären på en grovstickare. Men jag kanske hittar en ännu bättre modell någonstans.

Till hösten måste dottern få en ny ylletröja eller kofta. Det får nog bli något i rosa och lila, jag har ju en del rosa och lila garn över från det senaste projektet. Kanske i jaquardstickning, för denna teknik har jag inte testat ännu.
Egentligen skulle hon behöva en ny sommarkofta också, för den hon har nu, klär henne inte ett dugg. Kanske denna Drops-kofta skulle passa, men just i detta ögonblick kan jag inte komma på vilket garn jag skulle använda, så det blir nog inget av detta.

Sedan skall en tjej släkten få en tröja, antingen till födelsedagen i maj eller i julklapp (men det lutar år jul). Hennes bröder fick ylletröjor i julklapp förra året, och någon rättvisa skall det ju vara.
Jag har en kon knallblått mohairgarn, och hoppas på att 80-talets mohairtröjor skall bli moderna igen, det skulle kunna passa. Eller kanske något med gotländska rosor, eller något i denna stil , lite blåa mohaircirklar på svart botten. Kanske rent av i intarsia så jag fick testa min nya släde.

Jag har en del chenillegarn i halvskumma färger, det skulle man kunna bli kuddar. Men jag har bara använt det på min Silver Reed (6.5 mm) och vet inte hur det funkar på Brother (4.5 mm), men det kunde vara värt att prova.

Ja detta skall väl hålla mig sysselsatt ett tag. Men nu under våren skall jag nog försöka ta det lite lugnt med stickandet och satsa på motion istället. När krafterna är begränsade får man välja vad man skall använda dom till, under vintern har jag prioriterat stickningen men under våren är det nog stavgång som får gå före. I bästa fall kan jag göra lite av båda, vilket är bra, för stickningen gör mig stel i ryggen och stavgång är ett bra sätt att få igång stela axlar och ryggar, samtidigt som man får motion, frisk luft och lite ”solsken i blick”.

Detta är planen, vi får se vad det blir i verkligheten.

söndag, februari 22, 2009

Jag är så lycklig!


Den är klar!!!!! Shetlandströjan som är en 50-års present, och som jag tjatat en hel del om.
Jag har jobbat som en lite blå, för att den skall bli färdig eftersom mottagaren snart kommer och hälsar på. Dessutom vill jag bli ”kvitt” detta projekt så jag får börja på något roligare.
Den har tre mönsterfärger i Hifa tunt kamgarn (2 rt). Färgerna är lilarosa, rödlila, ljusviolett/rödviolett (1 tråd av varje). Bottenfärgen är Ankis lammull 2 tr Ecru. Hålkortet hittar ni i ett tidigare inlägg.
Färgerna byts alltid på samma sida, vilket gör att färgfälten inte är helt symetriska över mönstret. Jag testade med att sticka udda varv och byta färg på båda sidorna, det blev snyggt men jag gjorde flera fel på provlappen, så jag valde det enklare alternativet.
Den har bara ett färgfel då jag missade ett färgbyten och, otroligt nog, lyckades jag hålla reda på mönstret då jag var tvungen att repa upp, så inga mönsterfel. Jag stickade om det stycke där jag använt fel maskstorlek, annars hade tröjan blivit för kort. Ett och annat småkrångel har också inträffat men i övrigt har allt gått bra.
Visst är den fin, ingen skall komma och säga något annat, men jag är förfärligt less på den och jag är glad att jag skall ge bort den så att jag slipper se den så ofta.
Varför blev det då så här trist, jag som brukar vara stolt över det jag totat ihop. Ja inte är det tröjans fel, egentligen har det inte krånglat mer än vanligt. Nej hela projektet var tokigt redan från början, för det var inte ordentligt genomtänkt. När jag startade hade jag bara vaga fantasier om att göra något fantastiskt och färgrikt, fantasier som jag inte klarade av att förverkliga. Men om man börjar sörja över utopier, då får man deppa…..
Och jag har lärt mig av detta, hädanefter skall jag ta saker i tur och ordning, först fantisera, sedan verklighetsförankra, och därefter planera och först därefter starta. För att fantisera om fantastiska stickningar tänker jag inte sluta med.

fredag, februari 20, 2009

Nina har rätt

Du har rätt Nina, en linker ÄR en fantastisk uppfinning! Tänk vad lätt och snabbt det går att montera, tusen gånger enklare än att göra det på maskin. Man bara hakar på plagget på piggarna, (mycket snabbare än att haka på plagget på nålarna), så vevar man och det är KLART!!!
Nu är bara frågan, finns det någon fiffig apparat som fäster trådar?

onsdag, februari 18, 2009

Filtad väst


Det har varit mycket prat om filtning (tovning/valkning) på maskinstickningslistan de senaste dagarna, så jag tänkte att jag också skulle skriva om det. Jag har stickat och filtat en del saker, bland annat västar, stickade i Brage ullgarn 7.5/2 (från Borgs vävgarner).
Idéen till västen kommer från en gammal katalog från Yllet. Jag har skrivit ut och sparat flera av deras kataloger de senaste åren, men aldrig handlat från dom. Jag snor bara deras idéer. Nej, jag inspireras av dom.......
Den första västen gjorde jag åt mig själv för ca 4 år sedan, den ser ni här ovan.
Av en bekant som sysslade med nålfiltning hade jag i samma veva fått lite material och gjorde lite dekorationer i denna teknik. Blommorna på framsidan skall föreställa anemoner och på baksidan skulle det bli tulpaner, men de liknar mest ankfötter. De nålfiltade dekorationerna en tendens att dra ihop sig (tova) i tvätten mer än det underliggande ”tyget”, så det blir lite konstigt och klumpigt. Men bortsett från det är nålfiltning ett kul sätt att dekorera med.
Jag monterat axelsömmarna innan jag filtade, eftersom kanterna har en tendens att rulla sig under filtningen och kan ge lite klumpiga sömmar. Dock rullar sig inte sömmen lika mycket som den omgivande kanten, vilket på en väst gav en utskjutande axel (men detta fixades på symaskinen). Den första västen har (som ni ser) knappar och maskinsydda knapphål, medan de senare versionerna har hake/hyska knäppning, vilket är snyggare. En annan väst (kan ses i galleriet) har en bandkantad halsringning.
Jag filtar i tvättmaskin, ett långt tvättprogram 40 C, tillsammans med såpa och 5-10 golfbollar. Filtar det inte tillräckligt kör jag igen på en högre temperatur. Första gången använde jag vanlig gul såpa, men tog nog för mycket för plagget blev lite kladdigt och fullkomligt stank såpa, därefter har jag hållit mig till tvättsåpa.
Jag rekommenderar verkligen en sådan här filtad väst, till frusna själar. Den är underbart varm och skön och jag har använt min så mycket att den börjar se lite tråkig ut. De två västar jag gett bort tror jag ligger i garderoberna, men jag misströstar inte. Kommer bara mottagarna på hur sköna dom är så blir dom nog använda i framtiden.

lördag, februari 14, 2009

Min stickplats


Här ser ni min stickplats, Tidigare hade jag stickmaskinen i gästrummet, och eftersom vi inte hade gäster så ofta så var det i själva verket mitt stickrum. Men för två år sedan fick både jag och ”gästerna” flytta ut, för dottern behövde ett eget rum. Så nu är allt inklämt i allrummet som är kontor, syrum, stickrum, gästrum, TV-rum, lekrum, bibliotek och musikrum, allt på 20 kvm.
Numera har jag alltså 1.25 m till mitt förfogande, inklämt mellan skrivbordet och bäddsoffan. Längst in står två flyttkartonger med garn samt kartonger med resårbädd, 4-färgsväxlare, KG-släde dessutom korgar med hemmagjorda vikter, provlappar, restgarner, garnnystare och diverse jox. Längst fram har jag en gammal skrivbordshurts. I översta lådans pennfack har jag alla småverktyg och småplock lättillgängligt. I de andra lådorna finns slädar och andra tillbehör. Bordet är ett gammalt kontorsbord med höj och sänkbara skruvben. Bordet är ca 75x55 cm stort och kostade 25 kr. Jag var mycket nöjd med mitt inköp tills jag kom hem och insåg att det för det första var för kort för att kunna montera resårbädden, och för det andra fanns det inte tillräcklig bred ”kant” på skivan för att montera skruvtvingarna. Båda problemen avhjälptes genom åka på IKEA och köpa ett hyllplan som helt sonika skruvades fast ovanpå den gamla skivan. Numera är stickbordet delvis inskjutet under stora skrivbordet, detta ger stadga åt bordet så det aldrig vickar vid stickning, men det begränsar möjligheten att höja bordet.
Ibland skulle jag vilja ställa konerna på golvet så att jag kunde ”stapla” koner på varandra när jag stickar med flera trådar. Men det går ju inte just nu, men jag funderar faktiskt på att helt sonika borra hål i bordsskivan för att möjliggöra detta (så kan man ju behandla ett 25 kronors bord). Men som ni ser på bilden så är en koja inredd under bordet med stickmaskinen så för ögonblicket är inte det utrymmet ”mitt”.
I det stora hela är jag mycket nöjd dem min stickplats. Fördelen med att ha det trångt är att allt finns nära tillhands. Men det finns en stor nackdel, det finns ingen dörr att stänga om maskinen. När jag kör KG-släden dunkar det i hela huset, man blir tokig på ljudet. Dessutom sprider sig allt damm över hela huset. Men allt har ju sin tid och om 10-15 år får jag mitt stickrum tillbaka.

måndag, februari 09, 2009

Tillbaka till ruta ett


Kämpar på med shettlandströjan. Bakstycket klart, är först jättenöjd, inga mönsterfel, alla färgbyten rätt. Men FEL MASKSTORLEK!!!! SP 6 istället för SP 7
Klant, Klant, KLANT!!!!
Detta blir en small och inte en medium, det duger inte.
Tillbaka till ruta ett!

Men här kommer hålkortet.
Källa: The Complete Book of Traditional Fair Isle Knitting av Sheila McGregor (1981).
Jag lagt till några extra "maskor" för att få kortare flotteringar.
Vad jag kommer att vara lycklig när denna tröja är klar.

söndag, februari 08, 2009

Undervärderade stickböcker


En stickbok som jag älskar att i bläddra är Susann Duckworths, Stickat (1991). Den säljs då och då på Tradera för en spottstyver, om dem överhuvudtaget blir såld. Det är riktigt sorgligt att se (men grattis till den som gör fynd). Är jag den enda som älskar denna bok?
För er som inte sett den är den fylld med underbara intarsiamönster i massor av färger som penséer, vildrosor, mossrosor, kamelia, äppelgrenar, påfåglar, fjärilar och ankor m.m. Speciellt koftan översållade med färgglada penséer tycker jag är läcker.
Man jag skall villigt medge att mönstren är komplicerade men massor av olika färger och den är mer en bok för soffbordet än en mönsterbok. Men det är just färgrikedomen och de vackra mönster som är tjusningen, tycker jag.
Ankorna som ni ser högst upp på denna blogg kommer från hennes bok. Även om jag förenklat mönstret betydligt genom att begränsade antalet färger från 15 till 4!
Rent teoretiskt, så skulle det nog gå att sticka en pensé-kofta på maskinen med en intarsiasläde, men jag tänker inte testa.
En annan, på Tradera, undervärderad bok är Brita Wassdahls Stickbok (1987). Det är också en rolig bok, men djärva färgglada mönster och ideer. Man kan ju beundra, fantisera och drömmar om vackra mönster, även om man inte tänker sticka dom själv. Britas bok innehåller dessutom maskinbeskrivningar för vantar och sockor, och maskinstickningslitteratur på svenska är man ju inte bortskämd med.

torsdag, februari 05, 2009

UFO teorier


Jag tjatar ofta om att jag inte är konstnärlig. Det gör jag inte för att racka ner på mig själv utan det är bara ett konstaterande att jag saknar denna färdighet, men just när det gäller stickning så är det som en brist ibland. Men jag tröstar mig med att jag har andra starka sidor, och det är här min UFO-teori kommer in.
Det är väl inte så mycket att skryta om, men jag har faktiskt väldigt få UFOs. Men någon slags Luthersk dygd ligger det väl ändå i att avsluta sina projekt? Nej, egentligen tror jag att det har mycket lite med ”duktighet” att göra, utan mer kreativitet, eller avsaknaden av detta. Jag tänker mig att en kreativ, konstnärlig person, med massor av idéer och skapande lust, slänger sig från ide till ide och kanske inte hinner färdigställa allting förrän något nytt måste testas, och själva tillfredställelsen ligger just i att skapa och testandet av något nytt.
Jag är som sagt inte kreativ och konstnärlig, om jag lyckas få ihop tjusiga färgkombinationer så är det mer tur än skicklighet. Nej, jag ser mig som en väldigt praktisk (funktionell) person. Jag stickar en tröja för att jag vill ha en ny tröja att använda, inte så mycket av ”skapandelust”. Själva tillfredställelsen, för mig, ligger alltså i att göra t.ex. en tröja, som blir klar och kan användas. Självklart är det roligt att sticka och ännu roligare om resultatet blir vackert, och om andra beundrar det, men blir det inte klart är det bortkastat arbete.
Men jag har två UFOs. Det första är en tröja till sonen, den har sadelärm och är nästan färdigstickad. Det som återstår är montering, sticka krage och sy i blixtlås. Men vi var liksom aldrig riktigt överens, stickningen och jag, och hela monteringsproceduren kändes så motig. Samtidigt fick sonen en hel låda kläder av kusinerna med bland annat tröjor, och då fanns inte längre behovet av en ny tröja. Detta UFO skall aldrig färdigställas, men den har förtjänstfullt fungerat som övningsobjekt då jag testat min linker.
Mitt andra UFO är en tröja i silke stickad efter en modell i Ruth Lees, Creative Machine Knitting (dock inte lika kreativ). Det är en lätt utställd tröja med rundat ok. Den är faktiskt helt färdig stickad och delvis ihopsydd, men när jag provade den tappade jag fullständigt sugen och gjorde den inte helt färdig. Den är helt enkelt mycket missklädsam på mig, och framhävde alla defekter, både där det putar ut för mycket och för lite. Men jag skall försöka ”rädda” det fina garnet, planen är att försöka göra om den så den blir v-ringad och med isydd ärm, för det brukar se snyggare ut på mig. Jag hoppas bara att det är modellen och inte är färgen eller det följsamma silkegarnen är boven.
Så min teori i korthet; många UFOs=stor kreativitet, få UFOs= en ”praktiker”.
Vad tror ni om detta?

måndag, februari 02, 2009

Äntligen februari

Äntligen är januari månad slut. Det har varit en tröttsam månad fylld av förkylningar, sjukdom, gnäll och gnat. Men nu är det februari, solen skiner och snön (några enstaka korn) glittrar på marken.
Idag kom senaste numret av Knitwords (#48) och det är alltid roligt.
Jag har prenumererat på både Knitwords och Machine Knitting Monthly (MKM) i ungefär 3 år. Snål som jag är, tycker jag det är ganska dyrt, 4 nr av Knitwords kostar ca 350 kr, 14 nr MKM kostar ca 600-700 kr. Därför hade jag faktiskt bestämt mig för att inte förnya mina prenumerationer. Men jag ändrade mig och förnyade nyligen Knitwords. Det är ju kul när tidningen kommer, och jag har faktiskt stickat en del modeller ur den, så 350 kr kan jag kosta på mig. Om någon månad är det dags att förnya MKM, och då blir det samma funderingar igen. Den är ju dyrare, och jag har faktiskt inte stickat så mycket ur den, men den är rolig att läsa, har haft en bra ”stickskola”, kuliga hålkortsmönster, och så kommer den ofta (varje månad). Vi får se hur det blir med detta.
Detta nummer av Knitwords hade en del lustiga modeller, måste jag säga. Men smaken är ju olika och det är ju inte bara min smak som skall tillfredställas. Men ett par modeller föll mig i smaken, särskilt koftan Crosswise tyckte jag var söt. Men just nu ingår ingen kortärmad kofta i stickplaneringen, även om den var söt. Men om det visar sig att jag har något garn i gömmorna som är användbart, så vem vet…..