måndag, mars 30, 2009

220 maskor


Jag vill alltså sticka en lång, något A-formad tröja i ett tunt garn av bommull/lin (inspirerad av Drops), längs ner vill jag ha den ca 60 cm bred, men 200 maskor ger bara 55 cm. Det jag har gått och grunnat på är om jag skulle sticka sidopaneler eller dela fram och bakstycke på mitten, men jag kan inte bestämma mig för hur jag skall göra. Därför tänker jag nu försöka mig på ett annat alternativ, att inte sticka flera stycken utan istället använda 220 maskor, 200 på huvudbädden och 20 på resårbädden. För att forma plagget och minska antalet maskor flyttas resårmaskorna över till huvudbädden en och en så att avigmaskorna bildar ett randigt triangelmönster. Jag har inte den blekaste aning om detta blir bra eller ger ett snyggt och klädsamt plagg, men fungerar det inte får jag repa upp alltihop och försöka med någon av ursprungsplanerna.

Jag startade med en dubbel kedjeuppläggning som skall bli aningen bredare än vanlig slätstickning. Beskrivning # 17 ur ”50 Ways to Love Your Knitter” av Mary Anne Oger.
1. Starta med restgarn och nylontråd
2. Tag garnet 3-dubbelt och gör en kedjeuppläggning
3. Sticka 1 varv med enkelt garn, (MT+1) 1, eller 2, snäpp lösare än ”huvudspänning”
4. Skjut fram nålarna försiktigt, utan att föra bak stickningen
5. Gör en ny kedjeupplägging med tredubbelt garn bakom stickningen
6. Skjut bak stickningen och sticka ett varv med enkelt garn som tidigare.
Om man vill kan göra fler kedjor genom att upprepa punkt 4-6.

Detta var lite bökigt att göra eftersom jag var tvungen att lyfta av resårbädden för att kunna göra punkt 5, får se om jag kan klura ut hur jag kan göra detta på ett enklare sätt.

fredag, mars 27, 2009

What goes around, comes around


Detta linne var ett av de första plaggen jag stickade på min Brothermaskin för fyra år sedan. När jag köpte Brothern var jag ivrig att testa alla nya finesser som inte min Silver Reed Lala hade. Det allra första jag gjorde var en ribbstickad, randig tröja till sonen där jag fick testa både resårbädden och fyrfärgsväxlaren. Efter detta gjorde jag en del spetsstickning och detta är alltså det första alstret i spetsstickning. När jag gjort detta linne insåg jag att jag måste lära mig sticka ”kantband” på maskinen. Denna har bara avmaskade kanter rakt av, speciellt halsringningen hade behövt en bättre avslutning. Det var då jag började prenumerera på maskinstickningstidningarna och därifrån lärde jag mig det. Nederkanten var inte heller helt lyckad det är en kort resårkant som tyvärr viker sig uppåt. Det hade varit snyggare med en annan typ av nederkant.
Även om detta linne har sina brister så tycker jag att spetsmönstret är urtjusigt, det kommer från boken Punch Card Pattern Vol.3 det är spetsmönster #642 på sidan 193. På senare tid har jag ledsnat på spetsstickning för det ”räntar” så dåligt, man får dra spetssläden 5-10 varv för att flytta maskor, för varje ynka stickade varv. Men det skall visst finnas maskiner som flyttar och stickar maskorna på samma gång.

Hur var det då med linnet, jo det var en 10-års present som uppskattades mycket och här om dagen kom det tillbaka hem till oss då dottern kom hem med en stor kasse begagnade kläder som hon fått. Nu är det lagom åt henne.

måndag, mars 23, 2009

Våffeltider


Lagom till den stundande våffeldagen är dotterns våffelmönstrade tuck-kofta klar. Den blev ganska bra, om än lite väl lång. Dottern är så nöjd (faktiskt mer nöjd än mamma). I vanlig ordning gjorde jag den jättestor (jag köper alltid stora kläder och skor till henne i förhoppningen att de skall räcka ett tag, men hon växer ur allt i en rasande fart). Jag gjorde den storlek Small (damstorlek), före tvätt räckte den henne till knäna. Den krympte 15% i första tvätten som jag räknat med, men den är fortfarande lång och ärmarna får vikas upp en del. Planen är att hon skall kunna ha den i två, kanske tre år. Men tyvärr fick jag ”hjärnsläpp” när jag ritade upp mallen till ärmarna så jag gjorde dom väldigt smala nertill. Just nu är det OK, och vi får se hur mycket dom töjer sig. Annars blir detta den begränsande faktorn.
För första gången stickade jag en ”längsgående” knappslå, Tidigare har jag alltid stickat dom på ”tvären” eftersom jag monterat dom på maskin. Men nu har jag ju en linker, så jag enkelt kan montera ”lösa” grejjer. Jag måste säga att det blev riktigt snyggt, det kommer blir fler längsgående knappslåar.
Senast jag pratade om min linker, efterlyste jag en maskin för att fästa lösa trådar. Men nu har jag insett att även detta kan man göra med linkern ,d.v.s. trådar som kan fästas i sömmarna kan den ta hand om.
Nu har jag även lovat sonen en stickad tröja, i rättvisans namn. Han tycker att det bara är systern som får allting, och det enda han får är skäll.

lördag, mars 21, 2009

Förökning av stickmaskiner

På maskinstickningslistan berättade Nina idag hur hennes maskiner förökar sig, till synes av sig själva. Folk kontaktar henne och frågar om hon vill ha deras maskiner!!!! Jag blir djupt imponerad (och lite avundsjuk), vilken tur man kan ha, men som dom säger i sportens värld, en skicklig spelare har tur. Stickmaskiner ramlar nog inte över vilken klåpare som helst.

Men jag undrar ändå några saker. Hur länge tar det innan maskinerna börjar föröka sig? Vad gör man för att detta skall hända? Mina har ännu inte börjat, men är kanske ännu för tidigt?
I snart 5 år har jag haft två maskiner, så förutsättningarna borde ju finnas, tycker jag. Men den ena är en Brother och det andra en Silver Reed så dom kanske inte fattar tycke för varandra, eller så beror det på att den ena är nerpackad i garderoben för det mesta, bör dom kanske träffas oftare?

En elektronisk maskin vore inte helt fel, det skulle vara roligt att inte vara låst till 24 m rapportbredd. Häromdagen läste jag också att på elektroniska maskiner kan man invertera mönstret bara genom att trycka på en knapp, istället för att göra ett nytt hålkort (mycket tilltalande). Men, men, så länge ingen kommer och erbjuder mig en elektronisk maskin till ett kollosalt förmånligt pris, får jag harva vidare på min hålkortsmaskin. Den fungerar utmärkt, är robust och får inga konstiga elfel. Helt uppriktigt så räcker den gott åt mig för jag har mycket kvar att lära på denna maskin både när det gäller maskinens kapabilitet och finesser inom maskinstickning, så nog har jag utmaningar så det räcker. Sedan så har jag inte plats för fler maskiner heller. Men trots dessa förnuftiga argument, så kan jag inte låta bli att vara lite sotis. Grattis Nina, till tillökningen.

måndag, mars 16, 2009

Underhållningstips

Visserligen är stickning jättekul, men lite underhållning under stickstunderna skadar inte. Att lyssna på ljudböcker är en bra ide, då får man höra på de böcker man inte hinner läsa, samtidigt som man stickar. Ljudböcker lånas enklast från E-lib , där man kan låna ljudböcker på nätet från sitt lokala bibliotek bara man har ett lånekort där. Förutsätter dock att man har den dator med Internet (och gärna med högtalare) nära stickmaskinen, då datorn måste vara uppkopplad hela tiden under lyssnandet. Själv lyssnar jag just nu på Jane Austens böcker för miljonte gången, lättsamt och välskrivet.

torsdag, mars 12, 2009

Något helt annat


Senaste veckan har jag gått och funderat på hur jag skall sticka min bommull/lin tröja som ligger först i min pipeline. Garnet är ganska tunt, vilket är bra för jag vill ha en tunn tröja. Men då blir den inte tillräckligt bred nertill, alltså måste den stickas i flera delar (om den skall vara slätstickad). Men jag har inte kunnat bestämma mig för om jag skall sticka sidopaneler eller dela fram och bakstycket på mitten.

Så mitt i alltihop inser jag att dotterns fleecejacka numera har ¾ ärm. Nu när det snart är dags att byta till vårjacka behövs något varmt under. När jag frågar henne om hon vill ha en ny fleecejacka eller en ny kofta, svarar hon ”en stickad kofta, för den har du gjort”. Tänk en sådan förståndig flicka, mamma blir naturligtvis jättelycklig och slänger sig genast med liv och lust över detta nya projekt.
Jag funderade ju på att sticka en jacquardkofta till henne, men jag är inte riktigt redo för jacquardstickning ännu. Därför blir det en tuckstickad våffelmönstrad kofta, stickad i ett silverblått 4 ply lammull/silke garn. Detta garn försökte jag förövrigt sälja på Tradera för ett tag sedan, men utan framgång eftersom jag satt ett ganska högt pris. Men nu kommer det till nytta, så det var ju tur att jag inte sålde det.

måndag, mars 09, 2009

Bohus stickning


Bor man i Bohuslän och gillar stickning skall man väl veta något om Bohusstickning, eller hur? Som jag har berättat tidigare så har jag försökt få tag på Poems of Color, av Wendy Keele eftersom det, mig veterligen, är den enda bok om Bohusstickning som innehåller mönster och beskrivningar och inte bara ”prat”. Boken kom ut redan 1995, men jag ”upptäckte” den inte förrän nu i höst och då var den är slutsåld på Adlibris och dylika ställen. Därefter har jag gjort tre försök att beställa den från England (då jag hittat den till rimligt pris) men beställningarna har blivit cancellerade och därefter har priset legat runt £40 och det är för dyrt. Så för några veckor sedan fanns den helt plötsligt att köpa för £13.50 så jag slog till på direkten, och efter några dagar så kom den faktiskt. Nu kostar den £40 igen, så nu har jag inte bara en fin bok, jag känner mig extra nöjd för jag tycker jag gjort ett klipp.

Från början så var den dom nyansrika tröjorna som man kan se på Solsilkes hemsida som intresserade mig. Blå skimmer, Grå dimma, Svanen, dom är ju underbara men troligen svåra att överföra till maskinstickning(24 m hålkort) eftersom dom använder många färger, varierande rapportbredd och i vissa mönster används både räta och aviga maskor (även om det kan fixas manuellt). Runda ok med ökningar och minskninga här och där är ju inte heller så lätt fixa. Men Bohusstickning gjorde även väldigt coola grafiska mönster, dom är nog lättare att överföra till maskinstickning, men tyvärr fanns det inte så många mönster på dom i boken. Men bland annat fanns mönster till ”kinesen” och den är cool (går kanske att klämma in på 24 m). Men allra coolast är tröjan ”zebra”, det mönstret skulle jag vilja ha. Det ser inte så avancerat ut, svarta och vita rektanglar. Ena svenska boken om Bohusstickning har detta mönster på omslaget. Så iväg till biblioteket och låna, därefter hem och räkna maskantalet på rektanglarna. Bredden varierar mellan 3-9 maskor vad jag kan se. Att tota ihop ett hålkort med rektanglar är ju inte svårt, men bredden på rektanglarna verkar variera lite oregelbundet och jag misstänker att det är just denna variation som gör tröjan speciell. Jag är rädd att ett upprepat mönster från ett 24m hålkort bara blir ett platt plagiat där ”magin” gått förlorad.
Men kanske kunde det ändå vara värt att testa. Om man utgår från något urtjusigt så är kanske ett platt plagiat fortfarande rätt OK. Jag får testa någon gång…….

måndag, mars 02, 2009

Det bidde en kudde




Min ankkofta, som jag stickade för ett antal år sedan på min Silver Reed Lala har blivit en kudde. Den var aldrig särskilt lyckad som kofta. Silver Reed Lala är en enkel plastmaskin och kan sådeles inte sticka resår. Då jag stickade denna kofta visste jag alltså inte hur jag skulle sticka en knappslå, så istället har den ett band isytt på baksidan och maskinsydda knapphål. Tyvärr var bandet för tunt och det blev inte särdeles snyggt. Ärmarna hade bara en vikt fåll och var för långa, så i slutändan använde jag inte koftan så mycket. På senare tid stickade jag på resårmuddar på ärmarna, vilket gjorde koftan betydligt mer ”användarvänlig”. Men efter det att jag färdigställt min Komikofta har denna blivit liggande. Men jag kan inte slänga den, för det var ett drygt arbete att sticka intarsiamönstret, jag jobbade på koftan i över 3 månader. Barnen var bara 3 år då och kunde oftast hålla fingrarna i styr, även om det var spännande att dra ut och skjuta in nålar på stickmaskinen.
Varför inte bevara ankorna genom att göra om den till något användbart? Koftan var en enkel modell, rak med nedhasad ärm, d.v.s. fram och bakstycket är i stort sett fyrkanter, det skulle vara enkelt att göra om den till en kudde. Jag, sydde ihop öppningen fram men behöll knappar och knapphål i ursprungligt skick. Därefter klippte jag bort ärmar och krage/axlar, sydde ihop så jag hade en lagom stor kvadrat som fylldes med en innerkudde. Resultat, en snygg kudde som matchar vår nya blåa soffa. Jag hoppas att den tjänar oss gott och att jag om några år med gott samvete kan slänga en utnött ankkudde.