måndag, maj 25, 2009

Manuell stickledare


Det här med stickbeskrivningar är ju ett bekymmer när man börjar sticka på maskin, om man inte har en stickledare eller fiffiga datorprogram. När jag startade på min Silver Reed Lala, var jag helt novis utan någon som helst kännedom om var man skulle leta efter användbara beskrivningar. Jag löste problemet på ett mycket enkelt och nästan banalt sätt. Jag ritade upp modellen (ofta snodd från Drops mönsterbank) i en lagom skala på millimeterpapper. Stickade därefter ett maskprov enligt konstens alla regler. Utifrån detta maskprov räknade jag ut hur många maskor och varv varje millimeter och centimeter motsvarade. På detta sätt fick jag enkelt en översikt över hur plagget skulle formas med ökningar och minskningar. Och genom att märka ut olika ”varvtal” på ritningen kan man hela tiden följa var man är på plagget. Så här efteråt så inser jag att detta faktiskt är en manuell stickledare. På bilden ser man ett par byxor som jag stickade, man ser även att en blyertspenna hade varit lämplig att använda....

Detta kräver ju en hel del skalning och räknade, så en miniräknare är nödvändig, men matte är ju kul. Allt räknande av varv och maskor, ökningar och minskningar på olika ställen av plagget gjorde att det kändes som om jag verkligen gjort plagget från scratch, d.v.s. även gjort modellen (själva mönsterkonstruktionen).

När jag fick en riktig stickledare så saknade jag faktiskt detta räknande. Det kändes väldigt banalt med stickledaren där man bara ritar upp modellen på plastarket, stickar maskprovet, mäter och gör inställningarna. Miniräknaren behövde inte komma fram en enda gång, trist.

Men i vanlig ordning tar latmasken över och nu tycker jag stickledaren är en utmärkt uppfinning.

tisdag, maj 19, 2009

Present dax

Skolavslutningen närmar sig med stormsteg och återigen är det dags att avtacka en fröken. Sonen är väldigt mån om att fröknarna skall få presenter för dom är så snälla, alltså dax att producera ytterligare en linsjal. Detta, tycker jag, är en väldigt bra present, enkel att göra, tar bara några timmar att förfärdiga, materialpris ca 100 kr, och riktigt tjusig och snygg. Passar dock bara damer (tror jag). Förra sommaren när barnen slutade på fritidshemmet tänkte vi ge presenter även till de fröknarna. Detta gav mig dock lite problem då ena ”fröken” var manlig. (Moderna barn kallar alla lärare/ledare för fröken (även svartbältade ju-jutsuinstruktörer med kulmage) och det är helt könsneutralt). Ja, dom fröknarna fick tyvärr aldrig några presenter för jag blev sjuk. Nu är det skolfröken som skall avtackas, en dam som säkert kan uppskatta en tjusig sjal.

Iden till dessa sjalar är naturligtvis snodd. För ganska många år sedan (strax efter det att jag köpt min Silver Reed Lala) var jag i Stockholm och passade då på att gå på Hemslöjden. Där hade dom ursnygga stickade sjalar, som också var ur-dyra. Jag började prata med expediten och hon berättade att även hon tyckte att dom var snygga och dyra, därför höll hon på att sticka en för hand. Man skulle ha 16/2 lingarn och stickor 2 eller 2.5 mm och sticka slätstickning. Då insåg jag att detta skulle bli perfekt på stickmaskinen, slätstickning klarade ju ”Lala” galant. Så jag knallade därifrån med två rullar lingarn istället för den superdyra sjalen. Efter det har det producerats minst 10-15 linsjalar som givits bort som presenter vid avslutningar, födelsedagar, besök, och som ”tack för hjälpen-presenter” m.m. Jag har till och med tappat räkningen på vilka som har fått, och vilka som ännu kan föräras en.

Storlekar och utföranden har varierat lite. Den största jag gjort är på ca 188 maskor och ca 600 varv (garnåtgång 2,5-3 hg av 16/2 lingarn), de små är på mellan 80-90 maskor och ca 500 varv (garnåtgång drygt 1 hg av 16/2 lingarn). Bredd och längd är givetvis en smaksak, så även maskstorleken. Jag använde T3 på Lala (mellanstickare) för det var den minsta som var praktiskt att sticka med. Trots detta hade jag ibland problem med att få nålarna att sticka ordentligt då maskorna var så små, en ”fine knitting bar” hade kanske kunnat hjälpa men sådan finns inte till den maskinen. På standardstickaren använder jag T6, men kanske kunde något mindre maskstorlek vara snyggt.

Stickningen är rena racerstickningen, garnet flyter lätt och är lättstickat, det är bara att sitta och dra fram och tillbaka med högsta speed, samtidigt som man drömmer sig bort till en solig strand (eller en solig junikväll i Norrbotten). Garnrullarna har jag stående på en plankbit där jag slagit ner några stora spikar för att hålla rullarna. Jag har även stickat en enfärgad sjal lintow 8/1, det blev mycket effektfullt med den ojämna ytan, men tyvärr luddade sjalen förfärligt i tvätten. Jag vet inte om den luddade även vid användandet eftersom jag gav bort den.


Beskrivning på en mellanstor linsjal.

Storlek ca 40 x 200 cm då den är blockad (den kommer att bli längre efter en tids användande). Garnåtgång 200 g av 16/2 lingarn. Lägg upp 130 maskor med kedjeuppläggning och sticka slätstickning T6 (standardmaskin). Komponera färgerna efter eget sinne. Sticka ca 570 varv. Avmaska. Den sjal jag gjorde denna gång är tvåfärgad på absolut enklaste sätt, ena halva är mörkare och andra halvan ljusare. Dvs. först stickade jag upp hela ena rullen, därefter den andra.

Jag blockar och pressar sjalen hårt. Då får den en blank och lite ”krispig” struktur, som är effektfullt då man ger bort den. När man använder den, töjer den sig på längden och blir mycket mjuk och skön mot halsen.

Ändarna (uppläggning/avmaskningskanten) kan bli lite för breda. Därför har jag tidigare alltid plockat upp maskorna på 2 mm stickor och gjort en tight avmaskning för hand. Jag tycker att det är snyggare om änden drar ihop sig istället för att vara ”trumpet formade”, men numera är jag för lat för att göra detta och någon större betydelse har det inte.

Jag rekommenderar färgat eller blekt lingarn, inte oblekt då det har en mycket grövre struktur. Lingarn till bra pris hittar man på Borgs vävgarner, betydligt billigare än att köpa det hos Hemslöjden.

måndag, maj 11, 2009

Gotländsk sticksöm


Jag har sagt att jag inte skall köpa fler stickböcker eftersom jag har för mycket böcker, jag har för mycket garn, ja, jag har för mycket grejer överhuvudtaget.

Tja, här är mitt senaste nyförvärv Gotländsk Sticksöm av Violet Bergdahl och Ella Skoglund (1983). Jag fick tag i den på antikvariat för ett bra pris, och i det läget tvekade jag inte en sekund. Den är bara 8 mm tjock så jag skall nog lyckas klämma in den i bokhyllan.

Nu har jag två böcker med gotländska mönster eftersom jag även har Inger och Ingrid Gottfridssons bok, The Mitten Book som är den engelska versionen av ”Gotländska stickmönster”. Behöver man då båda böckerna? Ja, det kan man verkligen undra. Båda baseras till viss del på Hermanna Stengårds klassiska bok Gotländsk Sticksöm (1925).

The Mitten book har 40 stycken flerfärgsmönster för tumvantar. Rosor i flera varianter, akvileja, blomkvistar, murgröna, solhjul, rutor m.m. Den är en riktig mönsterskatt.

Gotländsk sticksöm (1983) har inte lika många flerfärgsmönster. Många överlappar, men inte alla, bland annat saknas den klassiska ”Gotlandsrosen”. Däremot innehåller den beskrivningar på tröjor, koftor, fingervantar, tumvantar, strumpor, mössor, en tunn spetsstickad sjal och underbara ”estniska” fingervantar. En del i flerfärgsmönster och andra är strukturmönstrade. Denna bok är alltså mer en stickbok, och en mycket trevlig sådan.


Så, frågan var behöver man båda böckerna? Är man maskinstickare och är ute efter mönster så räcker det med Gottfridssons bok. Är man handskickare eller boksamlare då behöver man naturligtvis båda.

fredag, maj 08, 2009

Enkät och utlottning

Till min stora glädje var det hela 14 stycken som svarade på enkäten, tack för det! Det ni uppskattar mest är maskinstickningstips (14 röster) därefter maskinstickningens vedermödor (12), bra länkar (10), personliga betraktelser (10), stickbeskrivningar (9), boktips (9), hålkort (8), flitig uppdatering (7) och sist (och minst) dagens händelser (3).

  • Maskinstickningstips efterfrågas allra mest… För att citera ett klassiskt replikutbyte; ”Jag skall lära dig allt jag kan”. – ”Ja, de tar ju inte lång tid”. Jag är amatör och har ingen stor kunskap eller erfarenhet att ösa ur. Men jag skriver om det jag gör och kan ju kanske sno något bra tips här och där, och vem vet det kan vara till nytta för någon. Dessutom kan ju ni bidra med insiktsfulla kommentarer.
  • Maskinstickningens vedermödor är definitivt något man kan skriva mer om. Oftast vill man ju visa sig duktig och skriva om det som fungerat, och helst glömma alla misslyckanden och klantigheter man gjort. Precis som inom forskningen så skriver och pratar man bara om sina lyckade experiment. Men det lyckade experimentet bekräftar bara den hypotes man hade (det man redan visste), det är de misslyckade experimenten och problemen som tvingar en att tänka nytt och leta efter nya vägar, och det är då man lär sig något. Kort sagt fram för mer problem och klantighet, och med lite tur kan vi med gemensamma krafter reda ut orsaken till problemen.
  • Ibland har jag varit rädd att jag skriver för mycket personliga utläggningar, men det tycker ni tydligen är helt OK, och det ät väldigt roligt och smickrande (tänk att någon vill läsa vad ”lilla jag” tycker och tänker). Dessutom stickar inte mina kompisar (konstigt folk) så jag har ingen att prata stickning, garn och dylikt med, därför är det roligt att ge utlopp för detta i ”personliga betraktelser”.
  • Jag skall jobba på min länklista.
  • Stickbeskrivningar vill ni också ha, där har jag kanske inte så mycket att bidra med egentligen. Jag använder oftast stickledare och då blir man lyckligt oberoende av exakta beskrivningar, däremot ska jag kanske skriva om mina millimetermönster som jag använde innan jag hade stickledaren.
  • Jag älskar böcker och vill mycket gärna samla på dom, vilket medför alldeles för mycket böcker av alla de slag. Jag försöker numera tygla denna samlarmani, med varierande framgång. Mina stickböcker dyker nog upp här och där i inlägg.
  • Hålkort trodde jag skulle vara jätteviktigt, men ni är tydligen inte alls lika hålkortsfixerade som jag. Men sådant beror ju mycket på vilken maskin man har.
  • Flitig uppdatering är inte så jätteviktigt. Jag tolkar detta som om innehållet är viktigare än uppdateringsfrekvensen. Tur, för nu under sommaren lär uppdateringarna komma glesare.
  • Dagens händelser är ni inte särskilt intresserade av och det var ju bra för det brukar jag inte skriva om. Själv tycker jag det är tämligen ointressant att läsa om vad folk ätit till middag och dylikt, speciellt om dom inte lämnar ut receptet.

Till slut, med hjälp av miniräknarens slumptalsgenerator plockade jag fram siffran 4. Vinnaren är alltså Annica i Skåne, jag har inte kvar din adress men om du skickar den till haxansurtant@yahoo.se så skickar jag dig boken.

lördag, maj 02, 2009

Enklare att lämna kommentarer

Jisses vad ni var svårflirtade, hittills har bara två varit intresserade av att vinna en bok (se tidigare inlägg), den är inte alls så dålig även om den är häftad och ser väldigt 80-talig ut.
Jag har ändrat inställningen så att man enklare skall kunna lämna kommentarer, och hoppas det kan få fler att skriva.
Jag testar detta i förhoppningen att den inte är så stor risk att det skall surfa in elakingar på maskinstickningsbloggar, elakingar som surfar runt och lämnar tykna kommentarer för sitt egen höga nöjes skull.