tisdag, augusti 04, 2009

En sensommartröja


Så var det då klar den här bomull/lin tröjan som jag gnällde över innan semestern. Den skulle bli min nya vår tröja, därefter siktade jag på midsommar, men det blev inget med det heller. Men det ”bidde” en sensommartröja.

I ett tidigare inlägg berättade jag hur jag löste problemet med att få tröjan tillräckligt bred nertill. Jag använde 220 maskor, 200 på huvudbädden och 20 på resårbädden. Det knepiga var att jag hade problem med att alla nålar (på huvudbädden) inte ville sticka ordentligt, trots att jag använde en ”fine knitting bar” och mycket tyngder. Så tröjan innehåller en del små stickfel, (några nålar stickade ibland bara vartannat varv) men det får betraktas som lite extra intressant mönstring, Ja, jag vet att jag borde bytt nålar men detta problem hade jag bara så länge jag använde resårbädden. När jag bytte till ”huvudbäddsavstrykaren” stickade alla nålar felfritt. Detta har jag stött på tidigare, när jag försökt göra specialgrejjer med resårbädden. Avstrykaren till resårbädden verkar inte vara lika robust som den till huvudbädden.

Till halskanten hade jag tänkt sticka något tjusigt band men för ögonblicket är stickmaskinen inte åtkomlig. En nermonterad växasäng, har fått tillfällig förvaringsplats framför maskinen. Så fram tills att denna säng hittat en ny ägare eller ny ”viloplats” får jag ägna mig åt annat än stickning. Jag bestämde mig därför att virka något tjusigt runt kanten istället. Det blev något ganska enkelt med grupper av dubbelstolpar, men ganska snyggt. Ärmsluten fick också en virkad kant, mest för att stadga upp kanten. Uppläggningen på ärmen var en enkel ”e-rap” och det visade sig vara för sladdrigt för min smak.

Nu skall tröjan bara tvättas för att se om den krymper som beräknat. Mest spännande blir att se hur den virkade kanten krymper. Jag skall även slänga i lite blekmedel, för denna naturfärg är lite för gulaktig för att vara snygg på mig.


Någon kanske undrar hur supervirknålen fungerar, jo den är väldigt bekväm att hålla i och jag blir inte alls särskilt trött av att hålla i virknålen. Däremot blir jag väldigt trött i den vänstra handen, alltså ”hjälphanden” som inte håller i virknålen. Sålunda är inte virknålen lösningen på mina bekymmer hur fantastisk den än är. Men slutsatsen är ändå att jag med det varmaste rekommenderar ”supervirknålen” till alla som skall virka.


Slutligen måste jag säga en sak, en Linker är fantastisk!

Har jag sagt det förut? Ja, det har jag visst…..

Men det slår mig varenda gång jag sitter och monterar ihop plaggen, vad snabbt det går!

Om jag bara kunde komma ihåg att sätta ut markeringar i kanterna på alla delar så skulle ihop passandet vid monterandet vara ännu enklare. Denna gång hade jag satt ut markeringar på bakstycket men inte på framstycket, och då är dom inte till mycken hjälp.

3 kommentarer:

Prizillas pastiller sa...

...huvvaligen vad du låter som värsta avancerade stickmadamen. Och jag bara längtar efter att få köra igång maskinerna! Men det lär inte bli av förrän trädgården ligger i vinteride och mörkret omöjliggör utelivet här i skogen...
Men sen får man!

Nina sa...

Supersnygg tröja!!!
resårens avstrykare är mycket knepigare. Det är ju därför som det är mycket mer noga med tyngderna. De där små borstarna på vanliga avstrykaren är en superuppfinning.
Jag är grön av avund på dig som har en fungerande linker. Måste göra något åt min! Men jag får väl vänta in att min axel klarar att jag stickar maskin. Tills dess får jag hålla mig till mina vevade sockor. :-)

Surtanten sa...

Aha, det är så det hänger ihop med avstrykarna. Så är det när man är självlärd, man blir ganska duktig på just det man håller på med, men är fullkomligt okunning på mycket grundläggande saker. Så jag har mycket att lära innan jag blir någon avancerad stickmadam, men en dag kanske....
Nina det var din förtjänst att jag köpte en linker, ifall detta nu kan mildra lite av "grönsjukan"