söndag, augusti 16, 2009

Min lilla svarta


Då jag startade min maskinstickningskarriär, var jag otroligt ambitiös med att dokumentera provlappar. Jag klistrade upp dom på papper där jag noga skrev upp maskspänning och andra uppgifter och samlade dessa i en pärm, för så hade jag läst att man skulle göra. Men en sådan hög ambitionsnivå kunde jag naturligtvis inte hålla särskilt länge. Efter ett tag började provlappar ha en tendens att hamna i en hög i stickkorgen istället, och efter en vecka hade jag ingen aning om vilken maskspänning jag använt. (De var innan jag lärt mig om det listiga sättet att ange maskspänning med hål).

Istället började jag skriva upp allt i en anteckningsbok med svarta vaxdukspärmar (min lilla svarta) och lät provlapparna ligga kvar i korgen. Där skrev jag upp vilka maskspänningar jag testat, vad som var optimal för respektive garn, samt hur mycket provlapparna krympte i tvätten.

Eftersom jag har mycket kort minne började jag även skriva upp fakta kring mina stickprojekt. Just då var det sjaltillverkning i stor skala och det var mycket praktiskt att skriva upp hur många maskor och varv den ena och den andra sjalen hade, så man slapp ”uppfinna hjulet varje gång”.

Efter det har jag börjat skriva upp mer och mer kring varje stickprojekt, det är mycket praktiskt att kunna gå tillbaka och titta hur jag stickade den ena eller andra tröjan. Vilket garn, maskspänning och inställningar jag använde, olika mått på modellen m.m. Numera skriver jag också upp kortfattade beskrivningar, antal maskor och varv, minskningar/ökningar m.m. Trots att jag använder stickledare, är det bra att kunna kolla att t.ex ärmarna i slutändan har ungefär lika många varv eller att avmaskningar i halskanter görs likadant på båda sidorna, för jag har lyckats komma i otakt några gånger. Det senaste tillskottet är att jag börjat väga det färdiga plagget för att se hur mycket garn det gått åt. Ofta skriver jag också upp de slutliga måtten på plagget (efter tvätt), speciellt de gånger då plagget krympt mer eller mindre än de ursprungliga beräkningarna.

Så numera för jag alltså en noggrann dokumentation över mina alster, det märkliga är att jag faktiskt (hittills) lyckas upprätthålla denna (i mitt tycke) mycket höja dokumentationsnivå. Troligen beror det på att jag har allt lätt åtkomligt i en liten bok, samt att jag skriver upp det jag av erfarenhet kommit fram till att jag behöver veta framöver. Kanske viktigast är att denna dokumentation inte behöver vara snygg och välskriven, nej det är mycket kludd och ingen mer än jag lär kunna begripa vad som menas.

Hur gör ni med dokumentation, håller ni allt i minnet? Även om min metod fungerar bra är jag väldigt intresserad av bra tips hur man kan underlätta stickprojekten. För att göra provlappar tycker jag också är trist, mest beroende på att jag är så ivrig att komma i gång med själva stickningen.

4 kommentarer:

Prizillas pastiller sa...

Hällå där surtanten,blir så sugen varje gång jag läser dina inlägg! Kommer jag igång före jul är jag tacksam!
Jag har gjort en "blankett" och tar ut antal vid behov ur skrivaren. Där noterar jag upplägg, maskstorlek, ja allt sånt där. Sen samlar jag detta i en vanlig A4 pärm. Gör aldrig provlappar eller mäter som man ska göra. Noterar däremot när det blir helt tokigt! Räknar maskor från andra arbeten är en enkel grej annars. Men jag gör inte så avancerat som du, mitt är mer rakt upp o ner tror jag.
Men när jag är mitt uppe i kreerandet så glömmer jag både tid och rum - även noteringarna!
Mönster gör jag på ett excelark i datorn. Då kan man färglägga samtidigt och det är lätt att göra hålen i mönsterremsan.
Wow, måste nog göra nåt stickigt snart. Tänk att det aldrig kan regna...
P&K

Nina sa...

Jag har faktiskst också dokumentation på det mesta jag gjort med stickmaskinen. Eftersom jag för det mesta använder Knitware för att göra stickbeskrivning och sedan skriver ut den så sparar jag helt enkelt den. Innan dess och om jag stickar något med stickledaren har jag gjort lite noteringar på ett papper om garn, maskspänning etc. Allt sätter jag sedan i en pärm, eller snarare är jag nog inne på pärm nr 2. Kul är det iallafall att blädra igenom och minnas det man gjort. Och bra som uppslagsbok. Hur var det nu med den mössan eller halsduken.

Emma sa...

Jag gör som du skriver upp allt i en bok annars är det glömt. Jag skriver allt i min bok som mönster, har en till två sidor per project.

Surtanten sa...

Att inte göra provlappar var verkligen djärvt, det skulle jag aldrig våga. Jag har gått på några nitar med bommullsgarn som krympt MYCKET mer än beräknat. Koftorna var för korta redan efter första tvätt.