tisdag, september 29, 2009

Cut and sew


När jag gör mönsterstickade tröjor och koftor använder jag mig oftast av cut and sew halsringningar. Jag har tyvärr en förmåga att komma i otakt i mönstret om jag skall sticka sidorna var för sig. Det hjälper inte att jag är noggrann och noterar på vilken mönsterrad jag var et.c., det blir ofta galet i alla fall. Visserligen är cut and sew kanten otroligt ful, men med en dubbel halskant kan man gömma den och slipper se eländet.

Jag har gjort plast mallar som jag använder för att få rätt form och storlek. Men jag har alltid haft bekymmer att överföra mallen till det stickade ”tyget” så att jag vet var jag skall sy. Jag har testat både tuschpennor och markeringspennor, men stickningen glider runt eftersom man måste trycka så hårt. Jag har testat att nåla fast mallen och sy direkt, men det var otroligt bökigt och jag vågar absolut inte klippa först och sy efteråt. Men här om dagen surfade jag runt på Stäkets hantverks hemsida och hittade något som heter rullkrita. Den har ett litet hjul som hjälper att pytsa ut kritan när man drar. Detta lät ju idealiskt, men tyvärr var detta en utgående produkt och det enda som fanns kvar var refillpatroner. Men Eva tipsade mig om att leta i lapptekniks affärer. Hos Ylvas Quiltrum hittade jag Clover Charco liner som kostade 70 kr. Dessutom beställde jag Evas refillpatroner, så nu hoppas jag att jag har krita för lång tid framöver.

Rullkritan fungerar riktigt bra, den rullar lätt och drar inte i ”tyget”. Däremot får man dra ganska många gånger innan man får en bra och tydlig linje. Linjen försvinner dessutom ganska lätt så man bör sy genast, innan man ”skakat” bort all krita. Men detta är ändå det bästa markeringsverktyg jag testat på stickade material.

Jag syr med en liten tät zig-zack på maskin och därefter är det bara att plocka fram saxen. Tidigare tyckte jag det var jätteläskigt att klippa i stickningen. Jag var så rädd att jag missa någon maska så jag sydde två varv, men jag har insett att det räcker med ett varv. Man ”säkrar” ju maskorna en andra gång då halskanten monteras på.

Nu är halsringningen sydd och klippt, dags att ställa undan symaskinen och montera axeln. Därefter är det bara halskanten kvar att sticka och lite mer montering......Hmm…. undrar vad jag skall börja på härnäst?

söndag, september 27, 2009

Ibland är det bara för enkelt

Jag har länge grubblat på hur jag ska fixa en ”twisting yarn stack”. Jag har letat efter lagom stora kartonger som går att stapla på varandra. Men dom har varit för låga eller onödigt stora och jag har inte egentligen plats med en massa stora extra grejer. Men för någon vecka sedan insåg jag plötsligt att jag har ju en jättebra och enkel lösning. Något som alltid funnits hemma, är lätt att plocka fram vid behov och användbar även till andra saker. Min älskade pall, som jag fick av pappa när jag var tre år.

I just detta fall hade visserligen vilken lite låda som helst fungerat eftersom jag bara hade en kon och nystade av, nystan för nystan. Men det går att ställa en kon under pallen, dessutom har jag ytterligare en pall med hål i sitsen om jag skulle behöva stapla flera koner ovan på varandra.

Garnet från den ”nedre våningen” träs upp genom hålet i den övre konen, på så sätt tvinnas trådarna runt varandra och man får ett jämnare garn då man nystar ihop flera trådar. Speciellt om man blandar flera färger är detta mycket bra för man får en jämnare färgblandning.

Har ni andra fiffiga lösningar på Twisting yarn stacks, så är jag mycket nyfiken.

torsdag, september 24, 2009

Pryo/Prao som trädgårdsblogg


Hur har årets skörd egentligen utfalligt, undrar ni säkert med spänning. Jo, i det stora hela riktigt bra. För första gången har vi fått mer äpplen och plommon är vi hunnit äta upp, så det har blivit några burkar äppelmos och en sats plommonchutney och många kotletter med äppelsås. Svartvinbärs skörden var tillfredställande, så i vinter behöver inte barnen dricka aroniasaft. De röda vinbären har det blivit 4-5 burkar gelé, bra att ha vid matlagning men onödigt dyrt att köpa.

Jag gillar "självhushåll", men det skall vara rimligt. Om jag skall odla det själv skall det vara billigare, bättre eller godare än det som finns att köpa. Potatis och morötter kan andra odla bättre än vi. Äpplen och plommon odlas nog också bättre på annat håll, men arbetsinsatsen är liten, och för en norrbottning känns det ganska coolt att plocka äpplen och plommon från egna träd. Maken har även grävt ner två aprikosträd, och det känns verkligt exotiskt.

För grönsakerna har vi några små odlingsrutor, a la Karin Berglund. En ruta med rödbetor; i kylskåpet står nu 4 stora burkar inlagda rödbetor med mycket pepparrot på toppen (liten arbetsinsats och mycket godare än Felix).

I en annan ruta fick eterneller och sharlottenlök samsas. Löken tyckte att det var för lerigt så det blev ingen imponerade skörd. Men eternellerna trivs bra, jag plockar och plockar och det kommer hela tiden nya blommor. När dom torkat skall dom pryda toppen på vitrinskåpet i många år framåt.

I en annan ruta odlades kryddgrönt; koriander, persilja, dill och körvel, allt nerstoppat i stora plastpåsar i frysen. När det är fruset bankar man försiktigt på påsen och vips har man ”hackade” kryddor (billigt, bekvämt och fritt från bekämpningsmedel). Tyvärr tror jag inte att körveln klarade frysningen särskilt bra, all smak var borta. Synd, för färsk körvel i köttfärsbiffar var jättegott.

Slutligen min favoritgrönsak zucchini/squash: Jag förodlade några frön i en glassburk som sedan planterades i en välgödslad ruta med markväv (för att hålla borta ogräset). Maken hittade några gamla pumpafrön som han grävde ner i en annan glassburk, dessa planterades senare i en överbliven, övergiven och mycket lerig ruta. När vi kommer hem efter semestern har mina zucchiniplantor vuxit med märkligt långa rankor!!?? Ja, ni förstår säkert…..… I den magra leriga rutan står mina stackars tynande zucchiniplantor och slåss med kvickroten. Några lyckas blomma men det är också allt som dom klarar av. Men sonen är jätteglad, nu får han några präktiga halloweenpumpor, och han har sluppit äta att zucchini hela hösten.

måndag, september 21, 2009

Slip-mönster #353


Det är alltså sonens tur att få en ny ylletröja. Inte för att behovet är så stort utan snarare av rättviseskäl. Första planen var att göra ett tjusigt Aran-tuckmönster (jag är inne i en tuck-period just nu) men extra effekter av maskor på resårbädden. Jag har försökt detta förut utan att lyckas, och det gjorde jag inte nu heller, det bara trasslade (men någon gång skall jag lyckas). Nu har jag ju lärt mig av Nina att det är borstarna i avstrykarplattan som gör att huvudbäddsavstrykaren är så mycket robustare än ”resår-avstrykaren”.

För att variera mig från tuckmönstrena beslöt jag mig att istället göra ett slip-mönster, för det har jag aldrig tidigate testat. Sonen fick därför klippa ytterligare ett hålkort, men det tyckte han bara var kul. Han blir ju på så sätt delaktig i tröjans tillblivelse. Tuck och slip hålkort är ju lite tröttsamma att klippa eftersom det är så fasligt mycket hål i dom, så det är bra om någon annan gör det.

Hålkortsmönstret kommer från Stitch World Pattern book. Den kan man hitta på följande länk ftp://ftp.brother.ca/ENGLISH/KNITTINGMACHINE/ . Där kan man hitta pdf-filer på många Brothermanualer, men alltså även "den gula mönsterboken". Filen heter”KH930-UG-patterns.pdf” . Den tar väldigt lång tid att ladda ner, om du vill göra det så klicka på filen och gå och drick kaffe under tiden. Jag har använt mönster #353, men modifierat den lite för att passa 24m hålkort lite bättre. Mönstrena är avsedda för elektroniska maskiner, och passar inte alltid 24 m hålkort, men i vissa fall går det ju att fixa.

fredag, september 18, 2009

Vad är egentligen detta?


Jag hoppas att någon kan förklara för mig vilken funktion denna lilla mojäng egentligen har. Det står ingenting om den i min manual, men på en bild ser man att den är trädd runt garnmasten. Men vilken funktion har den egentligen? Jag har ibland haft den runt garnmasten och ibland inte, men aldrig förstått dess funktion. Det enda är att om den får spreta fritt, trasslar den ibland in sig i garnet. Men det måste ju finnas någon anledning till att tillverkaren satt dit den?

onsdag, september 16, 2009

Klappat garn i dag


Idag har jag varit på KarMa garn i Torslanda och klappat garn. I vanlig ordning körde jag vilse på Hisingen, men efter en ca 5 km extra sväng så kom jag slutligen fram. Det är ganska konstigt, man har ingen aning om var man är men efter en stund har man trots allt krånglat sig fram dit man ska, utan att man riktigt förstått hur det gått till.


Det egentliga ärendet var att köpa en koft-nål, och det blev en tjusig sak från HÖGform. Men när man ända var där kunde man ju klappa lite på deras härliga garner och handla lite till kommande projekt. En härva blått Grignasco Merinosilk som troligtvis skall bli en sjal till dottern. Och ett nystan Opal till min kommande sockproduktion. Men jag får nog öva på något restgarn först, för Opalgarnet var fasligt dyrt tycker jag nu i efterhand när jag tänkt över mina inköp. Men det övriga inköpen är jag nöjd med. Nålen passar jättebra till sjalkoftan och härvan med Merinosilk är jättemjuk och den kan man klappa lite på även här hemma.

Och hem hittade jag också, jag körde bara lite fel, helt plötsligt tog vägen slut och jag hade hamnade i en färjekö, Vimsmajja!

tisdag, september 15, 2009

Undersökning: Hur många stickmaskiner har du?

Sammanfattning: En stor majoritet (78%) av de som svarat har två maskiner eller fler.

Resultat: 1 maskin 21%, 2 maskiner 36%, 3 maskiner 21%, 4 maskiner eller fler 21%.

14% skall köpa fler maskiner 14% skall inte köpa fler och resten har inte svarat på just den frågan.

Slutsats: Maskinstickning är så himla kul, när man börjar med det blir man biten och maskinparken utökas så sakteliga

fredag, september 11, 2009

Sjalkoftan är klar

Nu är den klar, sjalkoftan, Men jag är ännu inte helt säker på om den blev absolut fantastisk. Först tycket jag inte den satt så bra, det hasade och drog vid axlarna och kändes obekväm. Då jag slöt mig till att en traditionell modell med axelsömmar och sidsömmar är varit bättre. Men så kavlade jag upp ärmarna och vips så kändes den mycket bekvämare, så det finns möjligheter att den är nästan fantastisk. Garnet är i varjefall jättehärligt, mjukt och skönt, 70% cashmere och 30 % silke. Det var jättekul att sticka i, jag blev fullkomligt förälskad i det under stickningen. Modellen var också lättstickad, jag menar en stor rektangel kräver ju inga tidsödande ökningar eller minskningar var och vartannat varv, nej bara tuta och köra.

Dottern tycker att koftan var jättemysig och utmärkt som ”morgonrock” över pyjamasen. Jag kan tycka att det är lite lyxigt med en cashmere-morgonrock, men å andra sidan om den bara skall användas vid högtidliga tillfällen så blir den aldrig använd.


Man skulle egentligen virka runt kanterna, men när jag räknat ut att kanterna var 5,1 m, beslöt jag mig att använda linkern istället och göra en kedjesöm närmast kanten för att stadga upp den. Det blir ju inte alls lika snyggt som en virkad kant, men det syns inte i det kolsvarta öglegarnet. En bra sak med denna typ av kofta är att man slipper göra tråkiga knapphål. Istället skall jag försöka hitta en tjusig sjalnål, eller koftnål att hålla ihop skapelsen med.


Hur var det då med de tre ärmarna, jo den tredje blev lika som den mindre av de två första ärmarna (vilket stämde med diagrammet). Så även om jag inte vill tro det så måste jag ha stickat den första ärmen på någon jättekonstig maskspänning. Jag kan ju försöka det med att någon unge varit och fingrat på maskinen igen, men jag tror inte det, denna gång är det nog självförvållat. Garnet räckte till tre ärmar och det var inte heller så svårt att repa upp som jag trodde, och nu har jag ca 100 g kvar av detta jättemysiga garn, undrar vad jag skall göra av det?

torsdag, september 10, 2009

Not my cup of tea

Nu vet jag, ullberedning är ingenting för mig. Historien var så här, jag bad att få lite ull av min bror, som skaffat två får och har därigenom fått ull som han inte vet vad han skall göra med. Jag tänkte att det vore väl bra att ha ullen som stoppning i en filtad sittdyna. Jag hade bara förbisett det faktum att ull som kommer direkt från fåren är smutsig, tovig och full av hö, halm och annat. Så här i efterhand tycker jag att det är lite pinsamt, jag är bondbarn och jag vet mycket väl att ull kommer från skitiga får, men jag såg bara fluffiga kardflor framför mig.

Med hjälp av goda råd från Sticklistan på västkusten och av Textil Hantverk har jag idag tvättat ullen. Och det gick ganska bra, för det var ju inte så mycket ull. Men nu återstår att riva isär ullen och låta den torka. Då skall resten av höet och skräpet trilla av. Men detta var inget jobb för en skruttig Surtant med klena händer. Jag har bara klarat av en fjärdedel av ullen för det visade sig vara jättejobbligt, eller så har jag tovat ihop ullen för mycket…..

Nej jag får nog satsa på att stoppa kudden men överblivna provlappar och garnrester istället, eller köpa färdigberedd ull. Man måste inse sina begränsningar.

onsdag, september 09, 2009

En sjalkofta är på gång


Igår jobbade jag flitigt vid stickmaskinen. Men när båda ärmarna var klara och jag skulle blocka dom visade det sig att den ena ärmen var större än den andra. Min första tanke var att det var den nystickade ärmen som var uttänjd av att hänga på stickmaskinen. Men verkade helt enkelt större och vill inte dra ihop sig. Ärm nummer två är stickad på rätt maskspänning, det vet jag, frågan är nu vad hade jag egentligen för maskspänning då jag gjorde den första ärmen???? Jag var ganska säker på att jag hade rätt inställningar då också, men det kan jag ju inte ha haft, eller.... Och vilken av ärmarna är egentligen stickad först och vilken är tvåa??? Fullständig förvirring!

Bara det inte är något fel som är trasigt på maskinen (hjälp).

Vad gör jag nu? Det ser ju lite fånigt ut med olika stora ärmar, och vilken är rätt? Jag ser ingen annan utväg än att sticka en tredje ärm, och hoppas att två blir ungefär lika stora, om nu garnet räcker….

Jag har väldigt stora förhoppningar på denna sjalkofta, min plan är att den skall bli fantastisk och därför delar jag med mig av beskrivningen, om än summarisk..

Jag har fotat diagrammet i tidningen, för att ni skall förstå min beskrivning. Jag undrar om man blir stämd för att lägga ut detta? Bäst att gardera sig med en noggrann källanvisning; Beskrivningen är av Wendy Piper och egentligen avsedd för grovstickare, den är gjord för garnet Shades of Cashmere Lamb’s Wool Slub, och är publicerad i MKM (Machine Knitting Monthly) i Februarinumret 2009. Och där kan ni läsa den fullständiga beskrivningen.

Jag anger centimeter måtten för st L. Man stickar alltså en rektangel med 90 cm kortsida, efter 49 cm avmaskar man ca 34 cm för ärmhål, och ”maskar på” igen med e-rap och fortsätter att sticka 42 cm till nästa ärmhål. OBS:Ärmhålet börjar 16 cm in från vänstra kanten. Den ”överkant” som bildas blir en sjalkrage på den färdiga koftan. Ärmarna stickas enligt diagrammet (och bör bli lika stora). Som avslutning virkar man en kant runt hela rektangeln och ärmavsluten. Enkelt eller hur.

I beskrivningen står att det är viktigt att använda det angivna garnet för att få rätt fall på koftan, det har ju inte jag gjort för jag har ett betydligt tunnare cashmere/silke garn som jag berättat om.. Jag också använt ett något annorlunda tuck-mönster än det angivna. Men så fort jag har fått till två lika stora ärmar (som förhoppningsvis passar i ärmhålet) och fått dom monterade skall jag rapportera om koftan är fantastisk eller inte. Innan dess kan ni ju testa själva.

tisdag, september 08, 2009

Fortsatta förändringar.....

Jag fortsätter och roddar runt med bloggen. Det senaste är att jag uppdaterar inläggen med etiketter och lite länkar mellan inläggen. När jag startade bloggen kändes detta överflödigt för då antog jag att man läste inläggen i ordningsföljd, dessutom visste jag inte hur jag skulle kategorisera inläggen.
Nu har det snart gått ett år och det har blivit ganska många inlägg. Vissa av dom är läsvärda även i efterhand och då är det bra om man kan hitta dom i röran.
Om någon har funktionen att det "plingar" vid uppdateringar, hoppas jag att ni har överseende med detta ständiga uppdaterande som egentligen inte tillfört något nytt innehåll.
Men idag skall jag försöka sticka istället för att sitta vid datorn, så att jag till slut kan skriva ett inlägg om stickning, för det var ju det denna blogg skulle handla om. Just nu känns det mer som en blogg om bloggen.

måndag, september 07, 2009

Checkbox

För ett tag sedan såg jag en annons på Blocket om en Passap maskin som såldes billigt i min gamla hemstad. Passap sägs ju vara Rolls-Royce bland stickmaskiner, så jag blev lite sugen. Jag hade ju kunnat be brorsan fara och köpa den, och sluppigt besvärliga frakter. Men jag sansade mig, annonsen var gammal.... och jag intalar mig själv hela tiden "Jag behöver inga fler maskiner!!!!!". Visserligen har jag "bara" två och den ena är en enkel plastmaskin som knappt räknas. Men just nu får det faktiskt räcka.......ja just nu..... men kanske senare.......

Så kära läsare, hur många maskiner har ni? Klicka i enkäten till höger. Man kan klicka i flera rutor dvs antalet och om man skall köpa fler eller ej.

Fler checkboxar hittar ni numera nere i kommentarsfältet, där man kan klicka in sin åsikt om inlägget.