fredag, oktober 30, 2009

Halloween och svinis????


Vi har en spännande vecka framför oss. Dottern ligger sjuk med feber, huvudvärk och halsont. Spännande att se om det är en "vanlig förkylning" eller om det är svininfluensa och hela familjen ligger däckad inom en vecka.
Jag och sonen har mycket väldigt viktigt pyssel framför oss idag, en av pumporna skall gröpas ur , och en ny läskig dräkt måste sys till morgondagens halloweenfest. Det är ju inte särskilt läskigt med en vålnad vars rock bara räcker till knäna.
Håll tummarna för att han inte ligger i feber i morgon, han har väntat på Halloween sedan november förra året, enda gången han får äta ohämmat med godis.
************************
Del ett i dagens pyssel är avklarat, en ny dräkt är fixad. Den blev OK, med ca 1 dm extra "växmån" på längden och i ärmar. Jag är mäkta stolt, för denna dräkt syddes helt på "frihand", inget mönster utan jag klippte delarna helt på "känn". Jag tror det är allt detta "cut and sew" som gjort mig modigare när det gäller sätta saxen i tyget.

tisdag, oktober 27, 2009

Terapi-tröja

Dags att sluta deppa! Tycker i och för sig att man måste få göra detta ibland, men så länge man har förmågan bör man ta sig ur det ganska snabbt. Inom färgterapi antar jag att man skall kladda med färg och måla, men sådant är dock inget för mig. Men mysigt garn i vackra färger, det fungerar. Länge funderade jag på att göra en tröja i olika lila nyanser eftersom jag har mycket lila garn från tidigare projekt. Men det kändes inte rätt, jag ville ha gladare färger, så jag tog svart och rött (om nu svart kan anses vara en glad färg), och valde en tjusig rosbård från boken jag talade om i förra inlägget.

Då det gäller modell på tröjan valde jag ett säkert kort, helt rak med nedhasad axel (min favoritmodell). Det röda garnet är det Kool-aid färgade 1- trådiga ullgarnet jag sktivit om tidigare. Jag använde två trådar, men denna gång ville jag inte tvinna dom, trådarna fick löpa parallellt, jag ville ha garnet melerat, inte spräckligt.

Snyggast tycker jag att härvan som hade minst färgskiftningar blev, den är rosa, röd och mörkröd. Det garnet är i rosbården. Den nedre bården är lite mörkare, det är den turkos-rosa härvan som jag senare färgade över med mörkrött.

Jag har insett att det är en stor skillnad på vad som är snyggt i härvorna och var som senare blir snyggt i stickningen. Och jag måste säga att dom djärvaste färgskiftningarna inte riktigt faller mig i smaken i stickad form, det blir oharmoniskt, spräckligt och ”grylligt” (men jag är ingen vän av ikat mönster heller).

Eftersom jag varvar vanlig slätstickning (men maskspänning T6) med tvåfärgsstickning (T7), och dessutom stickar resår på T3 gäller det att hålla tungan rätt i mun, det finns utrymme för misstag. Jag gjorde nämligen som Iris Boshop beskriver i häftet, jag gjorde en provlapp i slätstickning T6 och tog måtten utifrån detta. Vid mönsterstickningen ökat jag maskspänningen ett helt steg till T7, då ska i slutändan resultatet bli en ganska ”jämn” stickning. Men jag måste ha slarvat då jag mätte provlappen, för i slutänden blev bakstycket 85 cm långt. Nästan 20 cm längre än jag hade avsett. Visserligen ger ju bårderna lite extra längd eftersom dom är stickade med större maskor men inte är det där felet ligger.

Nu skall jag mäta och räkna maskor på bakstycket, sedan skall jag repa upp det och börja om från början. Just i detta fall känns det inte särskilt farligt, detta är ju snabbstickat. Det är annat när man kämpat i en vecka med en spetssjal och inser att den måste repas upp och göras om igen.

Jag skall även väga mönstergarnet, för det verkar vara på gränsen att det räcker. Eventuellt måste jag köpa och färga lite mer. Men det skall kan kanske göra i alla fall, det var ju kul.

För viss blev det här väl ganska snyggt.

lördag, oktober 24, 2009

Höstdepp.


Just nu känns det som om ingenting går min väg. Grått och tråkigt väder, ständigt småförkyld, mina stickningar blir inte som jag tänkt mig. Den blåa UFO sjalen har jag lagt i en påse, långt ner i stickkorgen. Spetstucken blev i och för sig bra mjuk, ullig och gullig precis som jag tänkt, men den drog ihop sig mer än jag väntat och jag är inte säker om denna typ av stickning verkligen passar till den cape som jag hade tänkt göra. Men det är svårt att avgöra innan den är klar, och till det behövs ribbstickade muddar och en hel del maskupplockande. Men jag har ingen lust, eftersom det kanske slutar med att allt skall repas upp igen.


Men jag brukar bli glad av tröjor i vackra färger (om jag inte gör dom för komplicerade). Julen närmar fortare än man tror, och ett kusinbarn borde få en stickad tröja för det fick hennes syskon förra julen. Linda har tidigare sagt att Fair Isle är mode i höst, så det är väl ett bra val till en modemedveten tonåring. Frågan är bara skall jag försöka mig på ett mönstrat runt ok, eller skall jag göra en säkrare variant i rak modell med bårder?

Jag har skaffat mig häftet ”The Borders and Yokes Collection” av Iris Bishop, där beskriver hon hur man stickar tröjor med runda ok på maskin. Egentligen är jag inte så förtjust i runda ok, men det skulle vara kul att kunna det. Häftet innehåller mönster till fyra tröjor med runda ok, och ungefär 30 mönster till raka bårder. Alla 24 m hålkort!

Kanske skall jag istället försöka mig på en raglan tröja med mönsterbårder. Raglan har jag inte heller stickat någon gång, det är också värt ett försök.

Jag vet i alla fall en sak, jag skall inte ta måtten och modellen från Drops, jag har insett att det är då jag alltid får så smala ärmar. Och jag skall genast sluta rekommendera andra att använda Drops modellerna till stickledaren. Jag har därför tagit bort Drops mönsterbank från listan med bra länkar.


Först skall jag bestämma färger och garn, lite plockande med garn i glada färger gör säkert underverk med humöret.

fredag, oktober 23, 2009

Besvikelse, besvikelse

Ännu en besvikelse då jag öppnar postlådan, inte något Garn och Choklad paket idag heller. I onsdags förra veckan fick jag ett mail att paketet var ännu inte var skickat, men förhoppningsvis skulle postas snart. Varje dag denna vecka har jag tänkt, ”idag måste det komma”. Men icke! Inget paket i sikte. Och lite sur blir jag, (ganska mycket faktiskt) det är ju faktiskt 25 dagar sedan byteskompisarna delades ut, och en vecka (den 15:e) sedan deadline var, och som hon sade att paketet skulle skickas…..

Jag har visserligen hört talas om att brev och paket försvinner på posten men det har jag aldrig varit med om (ännu).

Just nu känns det lite fånigt, men själv hade jag dåligt samvete för att jag postade mitt paket så sent som den 12:e och dessutom bara hade gamla julfrimärken att frankera med så paketet gick med B-post.

Då jag gjorde i ordning det garn och chokladpaket som jag skulle skicka, undrade dottern vad det egentligen var för vits med dessa byten. Och egentligen kan man faktiskt undra detta, jag menar man köper garn och choklad och skickar det till någon, och får ungefär samma sak av någon annan (om man har tur). Rent logiskt borde det vara bättre att man gick och köpte lite favoritgarn och favoritchoklad till sig själv och dessutom slapp slösa en massa pengar på porto. Men riktigt så logiskt är det ju inte, det är ju så kul och spännande att få ett paket. Det förstod dottern i och för sig, men hon hade fortfarande svårt att förstå poängen, så jag förklarade vidare att många av dom som är med i bytet är mammor och tanter som ofta bryr sig om andra med sällan får egna paket (då blev jag överöst med pussar). Och dessutom är det ju riktigt roligt att plocka ihop ett paket och skicka till någon i hopp om att mottagaren skall bli glad.

Så lite roligt hade jag ju i alla fall, för jag tror att hon som fick mitt paket i alla fall blev glad.

Jag har redan anmält mig till ett nytt byte, denna gång Garn och Te, jag hoppas verkligen att jag har bättre tur i det bytet.

Men det är klart, visst finns det mycket större besvikelser och motgångar i livet än ett "förlorat" garn och choklad paket. Men å andra sidan så består det mesta av livet just av små händelser, så lite besviken kan man väl få vara.

torsdag, oktober 22, 2009

Spetstuck



Om det nu är så att skira, vackra spetsstickade sjalar faktiskt görs bättre med hjälp av handstickning än på maskin. Då inställer sig ju frågan, vilken typ av sjalar görs bäst på maskin? Ett svar har jag redan, slätstickade linsjalar, men finns det något mer? Nu ville jag göra något mjuk ulligt, gulligt, vad kan man då hitta på? Varför inte prova spetstuck, alltså inte spetsstickning kombinerad med tuck utan ett ”vanligt” tuckmönster där vissa nålar hoppas över, så att resultatet blir glest och fint. Effektiv och bra, inga "onödiga" extra släddragningar.

För att det skall fungera med att använda "tomma" nålar, måste ”end needle selection” inaktiveras. Så fram med instruktionsboken för att kolla om mojjengerna skall vara uppe eller nere. Dom skulle vara nere, och denna gång tror jag att jag lyckades få dom att hållas på plats. Men när jag bläddrar i boken stöter jag på avsnittet om Tuckstickning och ser att man skall fälla fram gummihjulen på avstrykare då man stickar tuck. Tänk det har jag helt glömt bort, och så mycket tuck som jag stickat på sistone. Vilken tur att maskinen inte tänkt på det heller, för den har fungerat utmärkt även om gummihjulen inte varit i arbete.


Hålkortet kommer från Stichword pattern book (#282), det är förövrigt samma hålkort som jag använde till min sjalkofta (då med alla nålar naturligtvis). De nålar som korresponderar till ljusblått används ej.


Detta ser väl inte så tokigt ut?

onsdag, oktober 21, 2009

Ett nytt UFO

Efter att ha surfat runt på olika stickbloggar som visat de mest fantastiska spetsstickade sjalar blev jag så sugen på att göra en sådan. När jag sedan hittade det jättemysiga garnet GrignascoMeriosilk, så slog jag till. Även om jag tycker att spetsstickning på maskinen är ganska tidskrävande eftersom man får dra spetssläden så många gånger utan att några varv stickas. Och ju tjusigare spetsmönster desto mer jobb är det. Jag provade lite olika tjusiga spetsmönster men tappade maskor hela tiden, tills slut valde jag ett ganska enkelt spetsmönster som bara har 4 släddrag med spetssläden. Denna gång valde jag också sticka sjalen på längden, så den kunde alltså bara bli 200 maskor på långsidan. Men sjalen var tänkt till dottern, så den skulle inte vara så stor heller. Sagt och gjort, jag startade, för att piffa till det hela ytterligare stickade jag in pärlor lite här och där i mönstret. Det hela gick ganska bra förutom lite tappade maskor här och där, och sjalen blev riktigt skir och fin. Men så särskilt stor blev den inte, nej när den till slut var klar och kommit av maskinen så var det bara en lite sjalett. Istället för att repa upp alltihop började jag stickade en decimeter bred bård, men den måste vara ca 150 cm lång = minst 600 varv= minst 1800 släddrag.

Nu har jag stickat 362 varv, men nu är jag less. Och för första gången har jag plockat av en stickning på vändkamen. En ett nytt UFO! Kommer jag någonsin att färdigställa den? Eller skall jag repa upp den, efter allt jobb???

Efterklok; jag borde ha stickat sjalen på tvären, och i dubbelt garn!

Slutsatsen är i alla fall att tunna, skira, vackra spetsstickade sjalar tror jag görs bäst med hjälp av handstickning. Tänk en vacker estnisk spetsjal................

torsdag, oktober 15, 2009

Garnfärgning med Kool-Aid. Fun factor=high


Som ni säkert vet går det utmärkt att färga garn med det amerikanska saftpulvret Kool-Aid. Detta tyckte jag verkade så kul att jag var bara tvunget att testa detta. Men samtidigt kan jag inte låta bli att tycka att det är väldigt makabert. Detta saftpulver är ju meningen att man skall ”hälla” i sina barn! Och det färgar alltså animaliska fibrer på ett utmärkt sätt. Det påstås rent av att färgningen är tvättäkta, men det har jag inte testat ännu. Den enda trösten är att infärgningen av garn sker vid 100 ºC och barnen kanske inte infärgas lika effektivt vid 37 ºC.

Jag och barnen hade en liten färgverkstad där vi experimenterade lite på ljusgrått 1-trådigt ullgarn. Resultaten är kanske inte fantastiska, men det var kul. Det är svårt att veta hur man skall lägga färgsjoken för att få en snygg effekt i stickningen, speciellt när man inte ens vet vad man skall sticka av garnet.

Tillvägagångssättet är enkelt, blöt garnet ordentligt, lägg det i en glasform, blanda saftpulvret i ett glas vatten, häll det på garnet, se till att garnet dränks ordentligt. (jag ”mosade” med en gaffel). Micra på full effekt i 2 minuter, rör och mosa lite mer på garnet så att det kommer i kontakt med kvarvarande färg, micra 2 minuter till (gör om proceduren tills vattnet är klart, jag fick köra mellan 2-4 ggr). Låt svalna, skölj garnet och beundra resultatet. En mer utförlig beskrivning hittar ni här.

Om jag förstått allt rätt så innehåller Kool-Aid i grunden tre färger, blå, röd och gul. De olika smakerna är bara olika kombinationer och intensiteter av dessa tre grundfärger. Antagligen en självklarhet för alla som kan grundläggande färglära, men det hade inte jag fattat utan jag köpte massa olika smaker. De olika smakerna jag har ger mörk rött, rött, lila, blå/turkos, rosa/ljusröd och orange. Någon gul eller grön färg lyckades jag inte köpa.


Om någon vill testa lite Kool-Aid infärgning så har jag några påsar över, dessa kostar 8 kr/styck (+ porto (de väger ca 8 g/påse)). Rekommendationen är 1 påse/ounce garn eller 3-4 påsar/hg garn. Men jag måste påpeka att antalet påsar beror mycket på hur mättad färg man vill ha och hur mycket färg det finns i påsen, (de rosa innehåller ju betydligt mindre färg än de röda påsarna).

Detta är naturligtvis inte särskilt kostnadseffektiv infärgning, men det är kul och luktar ganska gott, i varje fall i början sedan ledsnar man på den artificiella lukten. Jag har en rulle silkegarn i en trist gulaktig naturfärg, jag kanske skall våga mig på att färga det också

Till slut kan jag inte låta bli att undrar om man kan färga garn med barnens lördagsgodis också???

onsdag, oktober 07, 2009

Cut and sew del 2


Linda tyckte att jag skulle starta en cut and sew trend. Tja, jag är ju inte den som brukar skapa trender, men jag kan ju göra ett tappert försök att inspirera någon. För cut and sew har helt klart sina poänger, speciellt om man som jag är både otålig och lite "vindögd". Av någon märklig anledning har jag ibland svårt att få båda sidorna lika när jag skall delsticka sidorna var för sig. Ofta blir det mönsterfel, men jag har ibland även problem med att få dom lika långa, då undrar jag ofta om det är jag eller stickledaren som fått hicka. Så istället för att bråka med sådana saker är det mycket lättare att hoppa över alla avmaskningar för halsringningningarna och sticka rakt upp till axlarna och avmaska.


Det finns invändningar att det inte är riktigt ”fint” att göra cut and sew, och här hittar ni en intressant betraktelse över detta. Men å ena sidan är vi ju redan ”förtappade” som maskinstickar, och för det andra så har ju cut and sew gamla anrika anor i traditionellt stickande, bland annat från rundstickade lusekoftor i Norge. Cut and sew är alltså inte alls något nytt påfund som lata maskinstickare ägnat sig åt. Men jag skall villigt erkänna att det kändes väldigt främmande och läskigt att sätta saxen i stickningen första gången, jag var livrädd att skulle förstöra alltihop.

Cut and sew är väldigt enkelt, och kräver alltså bara lite mod första gången. Det finns flera beskrivningar nätet om hur man gör, SuzyRanner har tex. gjort en instruktionsvideo. Jag har dock två invändningar på hennes video, jag föredrar naturligtvis att använda rullkrita för att markera sylinjen. Om man tråcklar en markeringstråd måste man sy vid sidan om tråden för den vill man ju inte sy fast. Jag tycker det är enklare att rita upp sylinjen för då har jag något exakt att sikta på när jag syr en liten smal zig-zack linje på symaskinen (vilket kan vara lite svårt i den elastiska stickningen men lätta på pressarfotstycket så går det lättare). Sedan klipper jag innanför sömmen (som jag brukar sy i en avvikande färg). Det andra är att halsringningen blir snyggare och rundare om mallen är någorlunda vinkelrät mot axeln den sista halvcentimetern. Sedan är det en smaksak vilken form och storlek man vill ha på halsringningen, parabol, halvcirkel eller som modellen ovan.

På bilden ovanför ser ni två mallar som jag kopierat från MKM, förstora bilden så ser ni måtten (om ni kan läsa kråkfötterna) och rutmönstret på pappret (5 mm rutor). Och här kan ni hitta en sida till med både mallar och beskrivning på hur man gör och (1 inch=2.54 cm). Jag vill dock betona att jag inte läst mina länktips särskilt noga, kan därför inte stå till svars om dom skrivit något tokligt ;0)

Om någon behöver rullkrita, få fråga Linda om hon inte kan gräva i sina lådor.

Nu är det upp till er om detta blir någon trend.

tisdag, oktober 06, 2009

Alice Starmore's book of Fair Isle Knitting


Idag kom mitt senaste bokinköp, Alice Starmore's Book of Fair Isle Knitting, Finns att köpa hos svenska internetbokhandlare för runt 200 kr. Jag beställde min från England och kom därigenom ännu lite billigare undan.
Jag är ett stort fan av Alice Starmores böcker, även om dom inte är till så stor nytta för mig som "hålkorts-maskinstickare". Så är det även med denna bok, efter första genombläddringen har jag hittat en 24m rapport och en 12 m rapport, inte mycket att hänga i julgranen. Men strunt i det hennnes böcker är bara så underbara att bläddra i, dom har så härliga färgbilder och underbara tröjor. Denna bok är inget undantag, nej jag tycker faktiskt att den är bättre än mina två andra böcker för i denna bok finns det en hel del att läsa. I första avsnittet med historia kan man kan lära sig var Fair Isle ligger så att man inte blanda ihop det med Färöarna. Därtill innehåller den avsnitt med mönster- och färg-"lära" och en "tips och gör det själv" del (avsedd för handstickare, naturligtvis). Naturligtvis innehåller den även mönster och beskrivningar på 12 plagg som man kan inspireras av. En bok som helt klart värt sina 156 kr, ja även 188 kr som Adlibris vill ha.
Nu måste jag bläddra lite till i boken.......

söndag, oktober 04, 2009

Mer garn

I somras skrev jag om att jag hade ålagt mig själv med ”garnköpsförbud”. Men det förbudet bröt jag redan för någon vecka sedan då jag var och klappade garn på KarMa garn. I och för sig införskaffades det garnet med specifika projekt i åtanke, och då gällde inte förbudet. Men nu har jag förfalligt till ett ”bra att ha” inköp. 5 hg öglemohair, och 4.5 hg kamgarn/silke är det nytillskottet. Men å andra sidan har jag sålt 9 hg garn till Nina, så på sätt och vis går det ju på ett ut. Dessutom har jag stora planer för detta garn härliga garn, om jag lyckas förverkliga dom dyker dom snart upp här på bloggen. Jag är speciellt nyfiken på hur och om mohairgarnet fungerar i stickmaskinen.

Jag är inte helt säker på om detta inköp berodde på svår garnköparabstinens eller på det faktum att jag under sensommaren och hösten faktiskt varit mycket piggare, stickat en hel del och återfått hoppet om en stickande framtid. (peppar, peppar, måtte det bara hålla i sig)


Lite av det nya garnet går åt till höstens garn och choklad paket. Förra gången jag var med i chokladbytet satsade jag på chokladen, och handlade på Belgiska pralinboden. Denna gång prioriterar jag garnet. Så chokladen inhandlades på ICA-Maxi, den godaste jag kunde hitta i deras sortiment. Jag vill inte på något sätt påstå att den kan mäta sig med Belgiska pralinboden, men det gör inte priset heller så då kan man köpa mer. I mitt tycke var den (trots allt) riktigt god, för säkerhets skull köpte jag lite åt mig själv också för att provsmaka. Jag hoppas verkligen att mottagaren gillar chokladen, men gör hon inte det kan hon klappa på garnet, för det måste hon bara gilla.

fredag, oktober 02, 2009

En tröja till sonen

Nu är sonens tröja klar, återigen har jag gjort för smala ärmar. Jag få nog se mig om efter ett 80-tals mönster så att modellen blir något bylsigare. Apropå 80-tal, här om dagen när jag var på en syaffär hade dom tagit hem axelvaddar, folk har börjat fråga efter det. Så nu är det bara att leta fram mönster på bylsiga tröjor och stickade axelvaddar, dessutom tror jag att rosa är på väg in igen.

Förutom de smala ärmarna är tröjan som synes lite stor. Visserligen är den inte tvättad ännu och den är beräknad att krympa nästan 10% i tvättmaskinen. Men nu kommer det riktigt spännande, denna beräkning baseras på den gamla tvättmaskinen. Under denna tröjas färdigställande har den gamla maskinen tackat för sig och en ny maskin men större trumma och nya fantastiska skonprogram har införskaffats. Frågan är nu; Hur behandlar den nya maskinen ylletvätten, krymper det mer eller mindre än i den gamla maskinen? Jag hoppas innerligt på att den har ett bra ylleprogram eftersom jag tvättat i stort sett alla ylleplagg i maskin.

Så om tröjan krymper mindre än de beräknade 10% då får sonen lägga på ett extra kol i växandet. Han är 13 cm kortare än sin syster, men han är bara 25 minuter yngre.