onsdag, februari 24, 2010

Nu är jag mallig!!

Kolla in mina nya pulsvärmare!!!!!!!!!

Ja, jag ser ögonbrynen höjas. Vad är detta att vara mallig över? Det är ju bara vanlig resårstickning???

Jo, jag startade med en stor tuss grå (norsk?) fårull, så därför tycker jag det är anmärkningsvärt. Tänk att mina fumliga och kassa händer faktiskt har åstadkommit detta; egenhändigt sländspunnet garn. Ojämnt visserligen, men det är garn, inte en snodd som i det allra första spin-försöket, och garnet gick igenom stickmaskinen (med lite möda på sina ställen).

Att spinna med slända visade sig vara en utmärkt sysselsättning framför OS-tv. Min stickmaskin är placerad så att jag sitter med ryggen mot TV:n. Och trots att jag verkligen brydde min hjärna före OS-starten kunde jag inte lista ut hur jag skulle möblera om för att kunna sticka framför TV:n, därför har det varit segt på stickfronten på sistone.

Efter spinnandet, tvinnas garnet, där efter sjuder man härvan och sträcker det lite för att det skall fibrerna skall "relaxa".

Garnet hade en väldigt fin naturgrå färg, men jag var sugen på rött så jag färgad den lilla härvan med en påse Kool-Aid Tropical Punsch till en djupröd färg.

Slutligen stickade jag muddarnaKH-881, 1/1 resår, e-rap uppläggning. T6. 45 maskor 46 varv.

Det är inte utan att jag tänker på "Pelles nya kläder", även om jag fuskade och började "mitt i sagan" eftersom jag startade med kardad ull.

Detta var inte snabbt projekt, två veckors ihärdigt spinnande resulterar i 25 g garn. Det räckte nätt och jämt till ett par pulsvärmare, tur att man har smala handleder. Någon hemspunnen tröja blir det aldrig (minst 500 g garn), i varjefall inte spunnen av mig. Och föresten är OS snart slut.

****************

Uppdatering 26/2

Tack för alla snälla kommentarer. Det är roligt att man får vara mallig ibland, och nu skall jag malla mig lite till (men sedan är det slutmallat). Här kommer min andra härva, 15 g melerad mohair (tror jag). Fortfarande ojämnt både i tjocklek och "mängden snurr", men det är garn. Men vad kan man göra av 15 g garn?? Nej denna söta lilla härva skall jag nog spara som souvenir, och klappa på ibland.

onsdag, februari 17, 2010

Estnisk stickning




Jag har länge beundrat fantastiska spetsstickade sjalar. Speciellt de som är trekantiga eller halvcirkelformade där mönsterbårderna följer triangel eller cirkelformen. Detta är svårt att åstadkomma på stickmaskinen och eftersom jag inte längre kan sticka för hand kommer jag aldrig kunna sticka en vacker estnisk-spetssjal. Men vad är det som hindrar att jag beundrar vacker spetstickning i böcker? Sagt och gjort, jag fick en ingivelse och beställde boken ”The Haapsalu Sawl” från Estland. Boken var inte särskilt dyr 19 EUR, men frakten var hutlös (15 EUR), därför beställde jag en bok till; Estonian mittens all around the world (25 EUR), logiskt eller hur?
Hela denna beställning var ett rent impulsköp, jag varken tänkte eller läste särskilt noga när jag gjorde beställningen. Därför blev jag mycket förvånad när det kom en avi att jag hade ett paket som vägde 2.5 kg, att hämta (inte konstigt att frakten var dyr). Jag hade förväntat mig två häftade böcker i ett brev på max 1 kg.

Nu är jag alldeles lyrisk, det är två tjocka (inbundna) helt fantastiska böcker. Den ena innehåller över 170 vantmönster. Många mönster är klassiska och återfinns tex. i ”Gotländska stickmönster” (vilken inte är så konstigt, det är ju inte så långt emellan Gotland och Estland), medan andra mönster är helt nya för mig. Boken har både estnisk och engelsk text.

Boken The Haapsalu Sawl (en engelsk översättning av boken Haapsalu Sall) innehåller massor med underbara spetsmönster. Den är så otroligt vacker att jag bara njuter när jag bläddrar i den. Och när jag tittar ordentligt så inser jag att några av spetsmönstren är inte helt olika dom som finns i mina maskinstickningsböcker. Dessutom har jag fått lära mig att en Haapsalu sjal är fyrkantig eller rektangulär. Helt plötsligt inser jag att det inte alls är omöjligt att sticka en Estnisk spetssjal på maskin…………

torsdag, februari 11, 2010

En hundtröja, eller….

Om man för 10 år sedan sagt ordet ”hundtröja” skulle alla genast ha tänkt på en tröja med hundmotiv, men numera betyder hundtröja en tröja för hundar, det gäller att hänga med i svängarna när språket förändras. Jag undrar när en ”hästtröja” kommer att betyda en tröja för hästar?

Jag jobbar nu på en hundtröja till sonen, eller snarare kanske en ”sontröja” med hundmotiv. Muddarna är gjorda/ skall göras i den fantastiska(??) proffsresåren. Hundbården är konstruerad av Jo Newton och publicerad i MKM nr 100 (maj 2006). Bården med ben har jag knåpat ihop själv.

Fortsättning följer…….

måndag, februari 08, 2010

Hemlis 6, Februaripaketet

De senaste dagarna har jag vankat runt postlådan som en äggsjuk höna (orsak; Sunnas kommentar i inlägget den 2/2). I fredags dök jag till och med på brevbäraren och frågade om han var alldeles säker på att han inte hade något litet, litet paket till mig…..
Och idag så kom det (och så litet var det inte). Det var ett riktigt ”må bra paket” som innehöll lotion och handkräm (som jag nu kan stryka från morgondagens inköpslista), nagelfilar, choklad och en bok om choklad (Choklad/ 70 recept att älska (det kommer att räcka länge)). Jag tror jag skall baka, men vad tror ni blir bäst att börja med Brownies (med 500 g choklad), eller Rocky road-paj, eller Rischoklad pudding, eller Choklasushi eller…….....

Tusen, tusen tack för alla fina paket Sunna, det har varit jättekul att ha dig som hemliskompis (och jag är en stor beundrare av dina amigurumis). Jag är jättenöjd med mitt deltagande i hemlisbytet, det har också varit kul att knåpa ihop små paket som har gått till Åland och Knitwitfun, trots att posten är lite långsam och ibland ger en skrämselhicka.

lördag, februari 06, 2010

Roligt i Angered del 2


Idag var det dags ”Roligt i Angered” del 2. Denna gång skulle vi spinna. Nybörjarna (tex. jag) fick börja med slända medan proffsen plockade fram sina spinnrockar. Jag hade inga förhoppningar på att bli en spinnare, och det kommer jag inte att bli heller. Mitt allra första spinnförsök ser ganska bedrövlig ut. Den ser till och med värre ut än garn-snoddarna som barnen brukade komma hem med från fritids.

Jag fick i varjefall med mig en slända och lite ull hem och i kväll gjorde jag och sonen ett nytt försök, jag matade ull och han tog hand om snurrandet. Denna gång gick det bättre, men något användbart garn kommer jag nog aldrig att få ihop, men det är kul att veta hur man skall göra, eller nästan veta i alla fall…

Garnfärgning är lite enklare, i alla fall om man inte har krav på exakta färgnyanser utan nöjer sig med det som blir. Idag färgade jag resterande 4 härvor av det (trist) ljungrosa Tete Elegant, denna gång blev de fuchsia rött. Dessutom färgade jag 1 hg tussah-silke i en tjusig blå färg, men det måste jag tyvärr färga om, för tydligen måste man knyta ”hjälpsnörerna” mycket, mycket lösare på silkegarn än på ullgarn för jag lyckades göra lite knytbatik. Färgning är kanske inte så enkelt i allafall........

onsdag, februari 03, 2010

Där fick jag!!

Den 18/1 skickade jag iväg januaripaketet till min Hemliskompis, men ve och fasa det har inte kommit fram! Ha, där fick jag, för att jag i höstas raljerade över bytespaket som så märkligt försvinner på posten…………

Jag undrar vart det har tagit vägen, är det "underkänt" av en högre makter eftersom det varken innehöll garn eller godis? Eller har Supo (Suojelupoliisi) lagt beslag på paketet som ett potentiellt terrorvapen, eftersom det innehöll en vass sax?

Om det nu inte kommer fram till min hemliskompis så hoppas jag verkligen att det så småningom kommer tillbaka till mig, för jag vill inte att innehållet skall komma bort.

Nu har jag halvt i panikt stickat som ”en liten blå”, för att få februari paketet klart så fort som möjlig. Håll nu alla tummar för att detta paket kommer fram i god ordning. Och denna gång skall jag lägga i choklad…….

tisdag, februari 02, 2010

Proffsresår



Jag har genom åren ofta stött på påståendet att stickmaskiner i allmänhet, och Brothermaskiner i synnerhet, inte stickar bra resårer (speciellt 2 aviga, 2 räta). Eftersom jag bara har erfarenhet av en Brothermaskin kan jag inte säga om det ligger något i detta påstående eller inte. Som glad amatör har jag varit glad att jag överhuvudtaget kan sticka resårer, och stickat dem enligt instruktionsboken, och varit fullkomligt nöjd med det.

Men när jag hittade en beskrivning i MKM (Oct 2006 #105) på hur man stickar en resår på Brothermaskiner som skall efterlikna Passaps "perfekta" resårer, bestämde jag mig för att testa.


En tappert översatt beskrivning (för Brothermaskiner):

Använd ”close knit bar”, sätt svänghandtag (racking handle) till H5 och arrangera nålarna enligt diagram 1. Ändra till H4 och nu skall nålarna vara enligt diagram 2, (flytta upp en resår nål längst till vänster). Maskspänning T0 och fast garnspänning (swing lever på II ). Sticka ett zig-zak varv. Häng på kam och vikter. Sticka två cirkulära varv. Flytta extra maskan längst till vänster på resårbädden och ställ svänghandtaget på H5 (nålar enligt diagram 1). Maskstorlek T3/3 och lös garnspänning (swing lever på I ) sticka önskat antal varv. Kolla att kantnålarna stickar ordentligt. Överför maskorna till huvudbädden, vissa nålar får två maskor.


Hur blir det då? Ja, visst är den fast och snygg, men så här efter första försöket är jag ändå inte jätteimponerad, jag tycker mest att det var bökigare att göra. Överförningen blev besvärligare eftersom överföringssläden bara överförde 60% av maskorna. Men allt detta beror naturligtvis på ovana från min sida, det blir säkert bättre då jag får kläm på det hela. Naturligtvis blir resåren betydligt fastare än vanlig 2x2 resår, om det beror på att man har 25% fler maskor än ”normalt” eller på inställningarna kan jag inte avgöra. Och jag erkänner villigt att jag troligen inte är en tillräcklig ”finsmakare” för att kunna uppskatta ”proffs-resårer” till fullo. Det är mycket möjligt att denna typ av resår behåller elasticiteten bättre i det långa loppet, och att även jag inser finessen med det så småningom, men det får tiden utvisa.