tisdag, mars 23, 2010

Var är den sladdriga resåren då man vill ha den?


Här är en tunika/kofta till dottern, stickad av garnet jag impulsköpte för någon vecka sedan, Araucanía Ranco Multi. När jag stod i affären hade jag en känsla av att detta skulle bli ett UFO, eller inte ens ett påbörjat UFO. Så för att motverka detta kastade jag mig över projektet så fort maskinen blev ledig. Modellen är inspirerad från MKM March 2010, men i min egna version. Jag gjorde 4x4 resår på nederdelen (enligt samma princip som ”proffs resåren”), tanken var att få lite extra vidd genom att använda fler maskor totalt (totalt ca 138 maskor på nederdelen) överdelen är slätstickad (totalt 112 m). Lite udda att använda resår för att få mer vidd, men tanken var att resåren skulle bli lika sladdrig som på sonens hundtröja. Men icke! Det var feltänkt, den drog ihop sig ganska ordentligt. Efter ordentlig blockning och pressning, är den dock ganska uttänjd. Ninas ”öppna” resår hade varit bättre i detta sammanhang, men den kände jag inte till då jag startade, och jag ides inte repa upp alltihop.

Kantbanden är rätstickade, jag kände att jag både måste variera mina kantband (inte bara resårstickning) och även använda min KG-släde ibland. Jag är mycket nöjd med kantbanden, även om inte knapphålen blev perfekta.


Sådant här flerfärgat garn blir ju ganska ”grylligt” i stickat tillstånd, och jag måste säga att det var snyggare i härvorna än uppstickat. Men dottern är nöjd och det är huvudsaken. Men jag kan inte låta bli att dra en parallell till vårat badrumsgolv. När vi byggde vårt hus hade vi bestämt att badrumsgolvet skulle vara mörkblått, men i sista minuten bytte vi till en ljusblåmelerad matta med lite röda stråk, tanken var att det skulle bli lite ljusare och ”livligare”, och mattan var riktigt snygg på det kvadratdecimeter stora mattprovet. Men när badrummet var klart blev jag grundligt besviken, mattan såg bara grådassig ut och var jättetrist. Senare har jag fått revidera min uppfattning en gång till, det finns fördelar med grådassiga golv, dammet syns inte.

I morgon skall jag försöka hitta knappar till koftan. En gång då jag var på ”knappaffären” och försökte välja knappar till en stickad väst, kom en gammal dam (en kund) fram till mig, plockade fram en knapp och sade ”jag tycker att du skall ta dessa”, och hon hade rätt, dom var perfekta. Hoppas jag stöter på henne igen….

Poserar gör dottern med 39 graders feber, tänk vad får man inte stå ut med när man har en fanatisk mamma som genast vill visa upp sitt senaste alster.

2 kommentarer:

maskinstickning sa...

Grylligt!?! Jag tror jag förstår vad du menar, ungefär som jag tyckte om min blålila tunika antar jag. Ibland kan det vara svårt att förutse hur ett garn blir när det är uppstickat och det är inte alltid man blir nöjd med resultatet. Men koftan är snygg och dottern nöjd, så allt är som det ska vara!!!

Jemajo sa...

Jeg synes dette her er kjempe fin! Passformen er perfect og fargene er knall bra!