söndag, februari 26, 2012

Sockor, sockor, sockor



Nu har jag stickat min dos med sockor på stickmaskinen. Tre par är vad jag brukar klara av på raken, innan jag "spyr" på sockor. Saken var jag behövde tunnare sockor. Vanligen vill jag att yllesockor skall vara TJOCKA, och mitt favoritgarn är ju Novitas 7-bröder (200 m/100g), och Nalle (260 m/100g). Men nu ville jag alltså ha tunnare sockor och köpte tyskt sockgarn Opal och Regia  ca 420 m/100g. Det nedre paret i Regia och det övre i Opal Surprise. Båda blev väldigt bra, men Opal garnet gillar jag bäst. Däremot tycker jag det är dyrt, 95 kr för ett Opalnystan (Regia är lite billigare). Garnerna har jag beställt från Garnkorgen, hon har supersnabb service.
Vid minskningarna vid tån har jag alltid minskat 4 m/varv, alltså en ganska "tvär" avsluting på sockan. Men på det bruna/gråa paret testade jag att minska varannat varv i början, för att få en spetsigare tåavslutning, och det blev mycket bättre. "Nu har jag kommit på något bra", tänkte jag, men sedan läste jag beskrivningen ordentligt såg att det är ju precis så det står, minska varannat varv i början...det är bara jag som rationaliserat bort det tidigare.......
Men nu minskar jag varannat varv tills ca 20 m återstår/bädd, varje varv till ca 6 m/bädd. För över resårbäddsmaskorna till huvudbädden och avmaskar med nål och tråd, eftersom jag "suger på maskstygn".

Längst ner ser ni ett par "äkta ullsockor", stickade i  Bragegarn (100% ull), som jag färgat själv. Jag döpte garnet till "Skogstjärn", men när det är uppstickat fick det heta "Gula näckrosor"...i en skogstjärn (så klart). Dom har jag skickat till min svägerska som är kall om fötterna. Tvättar (läs krymper) hon dom försiktigt i ullprogrammet i tvättmaskinen kommer dom passa henne perfekt.

måndag, februari 20, 2012

Mina första sockor


Jag har länge velat ha ett par skrytarsockor, alltså ett par mönsterstickade sockor som är snygga att visa upp och inte bara gömma i stövlarna. Nu har jag lyckats åstadkomma mitt första par handstickade spetssockor. Omåttligt stolt. Visserligen i ett ganska enkelt spetsmönster, men vadå....man måste ju börja någonstans. Dessutom ha dom hällapp, jag gillar hällapp på mina sockor. På maskinen stickar jag bara häl med förkortade varv, trots att jag har en beskrivning på hur man stickar hällapp på maskin. Men jag har likson inte orkat penetrera denna beskrivning. Om någon av er gör det får ni gärna förklara för mig hur man gör, det kanske inte är så komplicerat som jag tror. Hällapp i handstickning tycker jag i varjefall är enkelt, även om jag inte klarar det utan beskrivning.
Sockbristen är stor i vinter så nu får jag fortsätta med med fler sockor.

onsdag, februari 08, 2012

Värsta proffset

I början av min maskinsticknings karriär såg jag en bild i en bok där en stickdesigner satt vid sin maskin, och maskinen hade skydd på resårbädden. Ända sedan dess har jag tyckt att dessa resårbäddsskydd ser så superproffsiga ut. Dock tyckte jag länge att det var en onödig utgift och att mitt hemgjorda vaxduksskydd dög utmärkt. Men hela tiden har en önskan om ett "proffsskydd" legat och gnagt i bakhuvudet. Efter flera år bestämde jag mig till slut för att köpa ett....och då fanns det inte längre något på Brothershoppen som passade en Standard Brother...ja så kan det gå........
Jag har kollat på e-bay lite då och då, men varit osäker på om de passade min maskin, så den gamla vaxduken fick fortsätta sin tjänst. Men nu börjar jag var riktigt less på den, och tack vare en dam på Ravelry fick jag tips om en e-bay annons på ett begagnat skydd till en KR-850. Visserligen stog det i annonsen att hon bara skickade inom UK, men jag skickade iväg en förfrågan och till min stora förvåning (och glädje) skickade hon gärna till Sverige. Mina tidigare erfarenheter från sådana förfrågningar, är att säljarna inte ens bryr sig om att svara. Så nu har jag ett resårbäddsskydd som passa perfekt på bädden, och är jättesnyggt trots att det ena har gulnat.
Men jag  känner mig nog inte som ett superproffs ändå.......  :-p

Och jag fick fler tips av Ravelrydamerna, till exempel denna film...ifall man inte hittar ett skydd på e-bay (eller Brothershoppen) som passar.

måndag, februari 06, 2012

Spinning

Bibbi undrade hur jag trivs med den nya spinnrocken, och svaret är Utmärkt. Den fungerar jättebra, inget gnisslade eller trassel. Och jag har spunnit en del som ni ser ovan, detta är spinnet under i december och januari. Än så länge blir garnet lite som det blir. Alltså det blir ganska bra, men jag styr det inte så mycket. Det bruna som ni ser i botten är Värmlands ull, två härvor spann jag i mitten av december, sedan spann jag lite annat (bland annat dom andra ni ser på bilden) och sist ytterligare två härvor (i slutet av januari), där garnet borde blivit lika tjockt som i dom två första, men si det bidde det inte......
Men spinnrocken är superbra, och jag rekomenderar verkligen en Majacraft för den som funderar på att köpa en spinnrock, utmärkt kvalitet, lätttampad, inget rappel någonstans, och snygg........men tyvärr ganska dyr.

torsdag, februari 02, 2012

Äntligen klart.....


Ja då var mitt senaste maskinstickningsprojekt ÄÄÄNTLIGEN klart. En komikofta i 8/2 ullgarn från Ullcentrum. Varför har denna varit så tråkig att sticka egentligen? Det är ju mitt favoritmönster, och koftan blir väldigt snygg. Möjligen kan det bero på att garnet är väldigt trögstickat, speciellt i Fair-isle. Men den stora orsaken till tråkigheten är att det är en beställning. Numera tar jag inga beställningar, men tyvärr hade jag hunnit lova denna kofta innan jag insåg hur mycket jag ogillar beställningar. Denna lovade jag för 13 månader sedan......Den är till min fantastiska granne, som klipper vår 1900 m² gräsmatta då vi är på semester. Jag gjorde en tröja åt henne för 1 år sedan. Jag tycker hon är en färgstark person så jag gjorde en färgstark "draktröja" till henne. Men egentligen känner jag inte henne speciellt bra, och hon gillade visserligen sin draktröja, men egentligen ville hon ha en kofta i mer jordnära färger......
Men varför är beställningar så tråkigt, det begriper jag inte.När jag stickar brukar jag tänka på personen som skall få plagget, och hur glada dom kommer att bli. Vid en beställning så stämmer ju detta förhoppningsvis, eftersom personen får något dom verkligen vill ha......Men ändå, det är dödligt tråkigt. Kanske är det för att jag måste upprepa mig...(detta blir min tredje Komikofta).....eller att jag inte får fantisera fritt bland garner och mönster....jag vet faktiskt inte.....
Jag beundrar alla "produktionsstickare" oerhört, men hädanefter får mina nära och kära nöja sig med att få stickade presenter som JAG tycker att dom behöver, och inte det mottagaren tycker om och vill ha......