måndag, december 31, 2012

Gott Nytt År


Ett riktigt Gott Nytt År önskar jag er alla. Må lyckan och hälsan stå er bi under det kommade året. Och må många kilo garn bli uppstickade.

fredag, december 28, 2012

Surtantskrönika 2012


Då var det återigen dax att sammanfatta ett gånget Surtantsår, mina önskningar i januari handlade mest om att det skulle bli ett bra år utan stora omvälvningar. Och jag har haft ett bra år, jag har varit ganska pigg, barnen växer till sig, alla är friska och livet har tuffat på lugnt och stilla. Barnen har börjat högstadiet och trivs bra, även om livet på en högstadieskola inte är rosenrött varje dag.

Mina stickmål för 2012 lät så här:
♥ Sticka strumpor (till mig själv) i tunt garn. Japp
♥ En tröja (kanske med runt ok) med mönsterfärgen i handspunnet garn. Nix
♥ Filtade vantar i Lett-Lopi, Nix
♥ Vantar i handspunnet garn. Nix
♥ Den där koftan i silke-lammull till mig själv, som inte blev förra året. Nix
♥ Undrar om min svägerska skulle uppskatta en mönsterstickad ylletröja? Nix
♥ Prizilla västen Nix
Det vara bara första punkten som jag kände "detta behöver jag", övriga punkter var mer roliga ideer. Följdaktligen är det bara första punkten som blivit förverkligad, och det blev den redan i januari. Och de andra ideerna kan jag glatt föra över till nästa år eller stryka helt.

Jag har gnällt mycket över att jag inte stickat så mycket på maskin, men när jag sammanfattar året så var det ändå mer än jag trodde. Och det är just detta som jag tycker är poängen med dessa årliga sammanfattningar, att se tillbaka på året i stort och upptäcka att jag kan var nöjd med både det gångna året och var jag presterat, istället för att hänga kvar vid den dominerande känslan jag haft under hösten, "jag får ingeting gjort".

Maskinstickat under 2012:
Fyra par sockor, vara två i tunt garn till mig själv (punkt ett i bland mina mål).
En tröja, en mycket uppskattad present.
En beställningskofta. Aldrig mer beställningar
En "wrap-cardigan" en sk. "adaption" alltså ett handstickningsmodell fritt tolkat på stickmaskinen.
Två linsjalar, en vanlig och en samburu.

Eftersom jag insett att jag faktiskt kan handsticka, trots min usla händer, har det varit vansinningt roligt att göra detta, och jag har många års handstickningstid att ta igen....
Handstickat under 2012:
2 par sockor
3 par handledsvärmare
4 sjalar
1 halskrage
1 par vantar

Spunnet under 2012:
ca 17 hg handspunnet garn
Jag har tyckt att jag spunnit väldigt lite också, särskilt under hösten. Ullstashen har vuxit så mycket att jag varit tvungen att ge mig själv köpförbud, och det är ju fasligt trist. Men när jag räknar ihop detta så är ju 17 härvor inget att skämmas över för en amatör som jag.

2012 kommer för min del inte att gå till historien som någon särskilt minnesvärt år på något sätt, utan ett lugnt, stilla och i många stycken ett ganska händelselöst år. Det var ju det jag önskade mig i januari och även sådana år skall man vara tacksam över.

onsdag, december 26, 2012

Fodrade vantar


Mitt senaste handstickningsverk, ett par fodrade vantar, vantar som är fodrade med ull. Det finns något som kallas Vattenbärarvantar eller fyllda vantar (på engelska ofta trummed mittens), där man fyller vantarna med instickade ull- eller garntussar. I dessa vantar stickar man istället in ett kardband så att man får flotteringar av kardbandet på insidan. Mönstret heter Untrummed Mittens och finns på Ravelry. Vantarna är stickade i ett handspunnet alpackagarn som jag fått. Det är förövrigt ganska stickigt och därför passar det extra bra att dessa är fodrade med supermjuk merinoull.
Skall jag vara uppriktig så var det väl inte världens roligaste stickning, sjalar är mycket roligare. Men jag är nöjd med dem, jag har bara en fundering; hur kommer de att hålla? Kommer merinoullen att tova ihop sig till små ullbollar som man plockar ur vantarna tills de är tomma på ull? Ja det återstår att se, vi får se om jag hittar någon testanvändare som är kall om fingrarna.

tisdag, december 25, 2012

Gissa vem som fått nya strumpor till jul




Till slut kom jag så igång med strumpstickadet, detta publiceras dock i efterhand p.g.a. julsekretessen.

Rundstickad socka enlig väldens bästa socktutorial, som jag så ofta hänvisar till. Ja, det mesta i detta inlägg är skåpmat, men de är bra skåpmat och förtjänar att plockas fram ytterligare en gång.
Tex, mitt favorit garn till tjocka brukssockar, Novitas 7-bröder. Som egentligen är lite för tjockt för en standardmaskin, men det går om man "stampar". Finns att köpa på Tiinas garn, enfärgat finns på Rusta för en billig peng. Jag bunkrar dock på sommaren (se inlägget nedan) eftersom jag gillar dom randiga/mönstrade garnerna. Uppriktigt sagt så tycker jag att det är rätt tråkigt att sticka strumpor på maskinen, så jag behöver muntras upp med ett roligt garn.

Maskinen som stått och slöat till sig länge protesterade högljutt när jag satte igång. Linsjalen som jag gjorde nyss protesterade den inte mot men nu var det var ett förfärligt skrammel, jag blev riktigt rädd. Men efter mycken omvårdnad, många klappar och ömma ord och ganska mycket olja blev den tyst och sammarbetsvillig. Och jag fick mig en tankeställare, jag har antagit att denna maskin skall  fungera så länge som jag behöver en stickmaskin. Men den överlever kanske inte hela min stickkarriär,  kanske ställs jag inför det faktum att jag måste köpa ny någon gång...... kanske är det bäst att döpa om spinnkontot igen, till sitt ursprungliga namn; stickmaskinskonto.

Efter att ha stickat 20-30 varv dyker det upp en knut i på garnet. Jag blev riktigt sur, inte för att detta är något dyrt lyxgarn ( 6€/150g), men jag får omöjligen igenom en knut av detta tjocka garn på stickmaskinen. Alltså är jag tvingad att vara ordentlig, och göra det jag alltid borde göra när jag skall skarva garn (men oftast är för lat till) nämligen en Russian join. Den är suverän och slinker lätt igenom stickmaskinen, även när garnet egentligen är för tjockt.

Makens favoritstrumpor syns på bilden tillsammans med de nya. Nu återstår bara att se om de nya lyckas konkurera ut de gamla favoriterna. Alltså, med tanke på skicket på favoriterna så tror jag inte att det är så svårt, jag menar hur roligt är det att stoppa strumpor? Och numer får han stoppa de tidigare stoppade lagningar.
Att första strumpan blev för stor och fick rivas upp. Att jag fick börja om 4 ggr på ena strumpan. Att jag monterat avstrykaren några micrometer snett när jag skulle börja rundstickningen på andra strumpan, så att jag tappade alla maskor, och gjorde det tre gången innan jag förstod var felet var, det nämner vi inget om. Vi tar bara upp det faktum att när strumporna äntligen var klara, fanns det inte en enda tappad maska som behövde fästas, på någon av dom,

söndag, december 23, 2012

God Jul


En riktigt God Jul önskar jag er alla. Må alla mjuka paket sprida glädje och värme bland nära och kära. Och må ni hitta era favoritpaket under granen.


Tack, snälla Prizilla för boken, jag tror jag kommer att gilla den.

lördag, december 22, 2012

Julbak


Trots att jag "LCHF:ar" så fuskar jag ibland, eller ganskas ofta sedan jag uppnått min målvikt. Det är mest bröd jag fuskar med. Men bara med riktigt gott bröd, inte är det värt att fuska för någon skumgummilimpa inte. Mitt favoritbröd är riktigt finskt rågbröd. Det enda äkta finska bröd som jag kan få tag på här är Malaxlimpa, och det räcker ju gott för det är nog det godaste bröd som finns.
Men jag ville försöka baka en god råglimpa, så i somras då jag var i Finland och köpte Novita garn, köpte jag även maltmjöl (och naturligtvis finskt rågbröd)

Så lagom till jul har jag försökt baka råglimpor, resultatet ser ni ovan, inte särskilt stor likhet med limporna på bilden i receptet. Men det beror kanske på att jag inte följde receptet slaviskt, bland annat minskade jag mängden socker, vilket kan ha varit ett misstag.
Jag tror dock att det kommer att bli en riktigt gott som smörgås med gravad lax eller julskinka med stark senap.

fredag, december 14, 2012

Snygg, varm och belåten.

Om man nu skall sticka en massa sjalar, då kan man ju behöva en otroligt snygg sjalnål för att underlätta användantet av dessa. Om man vill ha dom runt axlarna alltså och inte bara som halsduk. Därför införskaffade jag denna.

Den är gjors av Manzanita trä. Ett träslag jag aldrig hört talas om tidigare, men jag valde denna för det verkade vara ett hårt träslag slätt och lent. Jag var ju tvungen att googla, och Manzanita är av samma växtfamilj som mjölon och växer i västra Nordamerika. Eftersom allt är stort i staterna så är det ett träd där. Den är tillverkad av en man i Oregon, och jag har köpt den på Etsy. Om ni inte känner till Etsy, så kan jag tala om att det är ett farligt ställe, det är bra om man har en tillfällig minnesförlust m.a.p. sitt Paypal lösenord när man är där inne och surfar, där finns så vansinning mycket fint.
Så nu stolterar jag här hemma i min regnbågs Revontuli men världen finaste sjalnål, och är snygg, varm och belåten.

onsdag, december 12, 2012

Första stickade julklappen


Jag är med i flera julbyten på Ravelry i år (eftersom jag älskar paket). I bytet i den svenska spinngruppen skall det ingå en hemgjord julklapp. Damerna/tjejerna i denna grupp är så otroligt duktiga att jag alltid tänker "vad kan jag göra som dom inte skulle gjort 100 ggr bättre själva", och då landar jag oftast på en linsjal, för hur duktiga dom än är, att sticka en linsjal för hand måste ju vara dödligt tråkigt, alltså gör jag det "bättre" på maskin.
Så till slut har jag fått ihop någon stickat på maskinen. Min favoritlinsjal i 16/2 lingarn, denna gång använde jag  96 maskor (dock lite i smalaste laget), T7 (standard maskin). Först 299 m av färg 1 (åtgång ca 80g) och sedan 299 m av färg 2 (åtgång ca 80g). Denna gång randade jag alltså inte, utan stickade alltså ena halvan i en färg och andra halvar i den andra. Min förhoppning är  att det skall se effektfull ut när man virar den runt halsen. Den blev ca 30 cm bred och 200 cm lång efter blockning, den brukar töja sig på längden vid användning.

Jag upptäckte också att min avmaskningssläde (KA-8310) slutat fungera. Den skall ju stega framåt av "sig själv" när man avmaskar, men min står alldeles still, dock rör sig nålen och allt annat verkar funka. Antagligen så är det något som kärvat ihop, det löjliga är bara att inte vet var på släden själva stegningsmekanismen sitter, det har jag aldrig tänkt på så länge den funkade. Jag har pillat överallt, men inte lyckats klura ut var felet är.
Förra veckan pajade vår diskmaskin, samma dag som vi fick övernattninggäster. Min tröst i eländet var att om nu en vitvara skall paja, då klarar man sig bäst utan diskmaskin. Och här är det samma sak, avmaska är trist, men det är ändå det av mina maskinstickningstillbehör som jag klarar min bäst utan.

Och nu Surtanten: Börja sticka strumpor!! Det är -15 ute, alltså hög tid. Förresten Prizilla, så kan du skicka hit lite snö nu, det är dax för påfyllnad, men inte mer än 5 cm.

tisdag, december 04, 2012

Vi har snö!



Som jag skrev i förra inlägget, denna vinter artar sig. Nu har vi fått snö, visserligen bara 5 cm, men jag är inte svår att tillfredställa, 5 cm var 4:e eller 5:e dag och 5-10 minusgrader i två månader, så håller allt sig vitt och fräscht och Surtanten kommer inte att klaga på vintern mer.
En islykta har har vi också gjort, lite säregen design, men den lyser fint i mörkret.

söndag, december 02, 2012

Hur många sjalar behöver man?

Ja det är en fråga som många ställer sig. Just nu har jag fastnat i sjalträsket (handstickning). Stickmaskinen står och pockar på uppmärksamhet och påpekar ständigt att behovet av sockor är STORT, tillgången på roliga sockgarner är stor, och ändå sitter jag och handstickar sjalar så att händerna fullständigt vissnar.

Ovan ser ni den senaste sjalen, en Holden sjalett, till dottern. Som hon nu måste använda varje dag. När jag stickar något till henne säger hon "O så fint" och sedan använder hon det nästan aldrig.
Garnet är Araucanía Botany Lace, ett handfärgat garn i 100% extrafin merino. Jag vet inte vad det är för fel på mig, men jag tyckte detta garn (som nog anses vara ganska fint (och är ganska dyrt)) var lite tråkigt och karaktärslöst. Dessutom var det några fel i garnet (luddklumpar) på 5-6 ställen. Jag är ju för lat att klippa borde felen, så detta får dottern leva med. Men lite besviken blir jag på ett sådant garn. Nu hade jag ju fått denna härva i present och inte betalt dyra pengar för det, så det är ju alltid en tröst.


Jag har skaffat mig en garnkarusell. En superbra "uppfinning", inga nystan som åker iväg. Och eftersom man tar garnet utifrån och in blir det mindre trassel på slutet. Köpt hos Gammeldags, som har mycket fina grejjer.
Och på karusellen ser ni garnet till den nya sjalen jag har börjat på, denna gång i riktigt tunt spetsgarn, kort sagt en riktig spetsutmaning.
Jag önskar er en härlig första advent. Här lyser solen, i brist på snö är det i allafall frost på marken som lyser upp. Denna vinter artar sig.