onsdag, maj 29, 2013

En liten handstickad present.


Sommaren och semestern närmar sig, och jag fick ett infall att jag skulle sticka en liten sjal till min svägerska som present, när vi träffar släkten. Som så många av er vet är det väldigt roligt att sticka sjalar. Det är en sådan lagom stickning, varierande med mönsterstickning, och man behöver inte upprepa sig genom att måsta sticka en exakt likadan till som med strumpor och vantar, alltså ingen risk att man drabbas av SSS.
Dessutom gillar jag ju att delta i byten på Ravelry, och i dessa byten ingår ofta minst 100 g garn. Följaktligen har jag några 100 grams nystan av helt underbart fina garner, men alltså oftast bara ett nystan. Inte sällan är det vara ett garn av någon "lokal" sort från en annan del av världen, så jag kan inte springa in på närmaste affär och komplettera med fler nystan (även om det säkert skulle gå att beställa på nätet). Men 100 gram garn räcker ofta till en sjal, sjalett eller liknande. Och sjalar behöver man många av, det har vi ju kommit överens om tidigare. Och än är inte hela släkten och bekantskapskretsen begravd i sjalar.....

Detta garn har jag fått från Australien, ett handfärgat mjukt merino/silke/glitter garn. Mönstret på sjalen heter "Blossoms by the brook" kommer från on-line tidningen Knitty, som jag kan rekommendera. Där kan man hitta mycket handstickningsmönster och en hel del annat matnyttigt om stickning. Det finns även en del som spånad i Knittyspin.
Det hela blev en nätt liten och (förhoppningsvis) lättburen sjal att ha över axlarna eller att vira runt halsen som en scarf . Snabbstickad var den i också, det tog bara 6 dagar. Jag hoppas att hon kommer att gilla den.

Relationer är inte lätt.....

Ja, jag talar inte om mig själv, utan om våra kära estniska fiskgjusar. Inte ens i naturen är parrelationer alltid så enkla. Historien med fiskgjusparet är ungefär så här, hanen kommer under våren tillbaka till boet, men honan (fru Nr1) blir lite försenad på sin återfärd från Egypten.  Hanen skaffar sig då snabbt en ny fru (fru Nr2) som han parar sig med. Fru Nr1 kommer tillbaka och försöker köra bort Nr2, utan att lyckas. Fru Nr2 lägger ett ägg. Fru Nr 1 är dock ihärdig och lyckas till slut köra bort fru Nr2 ur boet där hon ligger och ruvar. Fru Nr2 försvinner och fru Nr1 återtar sitt gamla bo, hon struntar dock blankt i det "främmande" ägget.. Hanen är ett tag lite sur på fru Nr 1 och gör några tafatta försök att i sin tur köra bort henne, men kryper snart till korset och parar sig med fru Nr1. Han försöker också att lite sporadiskt ruva sitt "utomäktenskapliga" ägg, men ägget försvinner senare ur boet.

Och vad är då resultatet på detta dramatiska relationsdrama, ja det ser tyvärr ut att bli en misslyckad häckning och ett övergivet bo, för nu finns det varken ägg eller fåglar i boet. Och sensmoralen, ja den är väl enkel.........

Om man vill följa fiskgjusar denna sommar så kan jag glädja er med att det finns en kamera på ett annat bo, http://pontu.eenet.ee/player/kalakotkas2.html. Det påstås att den honan också kom lite sent till boet, men hanen i det boet var av en mer trogen sort som väntade på sin fru och avvisade några främmande damer som kom och försökte flytta in. I det boet ligger nu honan och ruvar på 3 ägg.
Som alla moderna varelser har fiskgjusarna naturligtvis en Facebooksida där man kan följa dramat utan att behöva stirra på livekameran hela dagen.

Slutligen kan jag berätta att fiskgjusprojekt med kamera verkar vara populärt, det finns ett i Wales också http://www.dyfiospreyproject.com/stream

ETA: Ännu fler fiskgjusar (dessa bor i Lettland tror jag)  http://pontu.eenet.ee/player/zivju-erglis.html med tre ungar
ETA2: här finns en sida med flera webkameror i Estland på fåglar, bland annat örnar och svart stork http://www.eenet.ee/EENet/kaamerad

Tänk vad man kan med modern teknik.

onsdag, maj 01, 2013

Ibland blir det inte som man tänkt


En gång för fyra, fem år sedan impulsköpte jag ett sockgarnsnystan, Opal Hundertwasser. Det var en sådan snabb impuls att jag inte ens hann inse att nystandet var väldigt dyrt. Det var först när jag kom hem och kollade kvittot som ångrade mig lite, 120 kr om jag minns rätt! (Undrar om jag inte blev uppskörtad) Jag har i varjefall sparat nystanet länge, men så i vintras efter makens julklappsstrumpor, nu skulle det äntligen bli dax. Garnet är självmönstrande med mycket vitt och glada klatschiga pastellfärger, ja så har jag i alla år föreställt mig att sockorna skulle bli, när jag tittade på nystanet. Av någon anledning tittade jag aldrig på banderollen, som mycket väl visade hur en uppstickad socka såg ut, eller så gick den rätta bilden inte in i mitt medvetande.
Sagt och gjort nu skall jag äntligen sticka mina glada pastellsockor. Jag stickar skaftet och tar med stor förväntan av det från maskinen för att lägga upp sockan för rundstickning. Ve och fasa!!! Snacka om migränmönstrat skaft i väldigt många blandade pastellfärger, och väldigt lite lugnande vitt.
Vad gör man nu, vem i familjen vill ha sådana här migränmönstrande pastellsockor, ja inte jag eller dottern i allafall.
Detta var alltså i januari, och sedan dess har skaftet hängt på stickmaskinen, i väntan på att jag skall bestämma mig för vad jag skall göra. I snart 4 månader har maskinen, helt i onödan, stått och samlat damm utan skynke, och med tryckstången i, bara för att jag inte kunnat förmå mig att bestämma mig för vad jag skulle göra med detta nystan, som ju var så förfärligt dyrt också.......
Men så idag, insåg jag att det aldrig blir några strumpor av detta. Så nu är tryckstången urdragen och maskinen dammsugen, och står och väntar på bättre tider och nya projekt under sitt skynke.

Opalgarn är ett mycket bra (och ganska tunt) sockgarn, så det är onödigt att nystanet blir liggande i mina lådor. Är det någon här ute som gillar glad klatschig pastell, eller har små barn att sticka till som kan tänkas gilla färgställningen, så säljer jag nystandet för 50 kr + porto. E-post: se min profil till höger. Nystanet var 100 gram, banderollen finns kvar och det uppstickade skaftet får ni naturligtvis på köpet :-)

ETA: Nu skall garnet få komma till ett nytt hem, till någon som uppskattar det. Det känns som ett jättebra avslut på denna något snöpliga sockgarnshistoria.