måndag, september 30, 2013

En gång till.....

Det var ett tag sedan jag skrev senast, av den enkla anledningen att jag inte har mycket att berätta. Så i brist på annat blir detta inlägg bara en variation på de förra inlägget (jag har handstickat en sjal).
För att börja med garnet, eller rättare sagt ullen som blev garn. Jag är med i en fiber club, alltså man köper en prenumeration och får ett ullpaket i månaden, och vad man får är en överraskning.  Jag tycker detta är kul, för detta gör att man får lite oväntade ullsorter och oväntade färger, annars är det ju lätt att man bara maler på med sina favoriter.
Detta är Hilltop cloud handblended club, där en tjej i Wales färgar och blandar (kammar eller kardar ihop) olika typer av ull till intressanta kombinationer. Hon hade i detta paket inspirerats av det vackra glasmosaikfönstret på kortet, temat hette "The Cloisters", och ullen var Shetlandsull, merino och silke i blått, brunt, rosa och turkost.
 
Det lustiga var att jag tycket att ullflätan var jätteful, trots att jag älskar blått. På bilden ser den ganska ok ut, men i verkligheten var såg det blåa mattare ut, och det rosa inslaget väldigt skrikigt. Ullflätan blev liggande på skrivbordet och efter ett par dagar började jag fundera, undrar hur garnet kommer att se ut från denna fula ullfläta? Allt är ju inte som det ser ut vid första anblicken, och en ful liten larv kan förvandlas till en vacker fjäril. Jag var naturligtvis tvungen att sätta igång att spinna genast, och mycket riktigt, det blev ett helt underbart glansigt djupblått garn med lite rosa och turkosa tweedaktiga pluppar, som jag var väldigt nöjd med.

Det var ett tag sedan detta utspelade sig och jag har visat garnet tidigare. Men garnet har legat i lådan och väntat på rätt stickprojekt.
Eftersom jag under sommaren har lyssnat på Sagan om ringen böckerna om och om igen, blev jag sugen på att delta i en mystery KAL (knit along) av en sjal på Ravelry där mönstret var inspirerat av just Sagan om ringen. I en mystery KAL är mönstret hemligt, man vet naturligtvis vad det skall bli, men man vet inte hur ,sjalen i detta fall, ser ut, utan man får mönstret i omgångar. Sedan stickar tillsammans med stickare världen över och chattar och visar bilder på sin stickning, hjälper och berömmer varandra. Mönstret till denna sjal heter Ringbäraren och de olika spetssektionerna skall symbolisera Frodos resa genom hela boken, från Fylke till Domedagsberget, och slutet i Grå hamnarna.


Vad är då likheten med det förra inlägget, förutom att det handlar om en handstickad sjal, jo även denna sjal har blivit en försenad födelsedagspresent till en faster. Denna gång är det min faster som fyllde 87 år, hon innehar därmed (med råge) åldersrekord i släkten. Med tanke på att inte särskilt många i vår släkt tidigare blivit så mycket äldre än 75 år, känns det hopfullt för framtiden att några numera faktiskt blir betydligt äldre, och hyfsat frisk är hon också.
Min faster har stickat mycket, jag har fortfarande kvar en ylletröja som hon stickade till mig då jag var tonåring. Så lite läskigt känns det att skicka ett stickalster till en så erfaren stickare, hon ser säkert alla ojämnheter i min stickning. Men å andra sidan så har hon förhoppningsvis stickerfarenhet nog för att uppskatta arbetet som ligger bakom, och jag hoppas att hon gillar det handspunna garnet (för spunnit har hon inte gjort).

Jaha, nu har jag slut på fastrar, men jag har en moster som inte fått någon sjal....och hon fyller år i januari...

1 kommentar:

Prizillas pastiller sa...

riktigt fantastiskt vacker! Beundrar alla som kan/orkar sticka för hand. För egen del blir det mest resårer eller öht nederkanter.